I det här barnsligt roliga och halsbrytande äventyret är upp- och nervända världen som gäller. Hjältar och skurkar är alla något så jordnära, eller förankrade borde man kanske säga, som frukter, grönsaker och maskar. Dessutom bär de bland annat namn som Torben, Herbert och Lennart. Inte precis något som dagens ungar heter, oavsett om de är små Södermalms-hipster eller tovande Waldorf-ungar.

Huvudpersonen Torben är inledningsvis ett glänsande rött äpple som hänger tryggt på sin gren och drömmer om en framtida karriär som utställningsfrukt. Men, som det sägs inledningsvis: Hur ska man veta vad man vill bli om man inte vet vad man är? Eller snarare, vad man har för livsförutsättningar?

Torben är ju som sagt ett äpple. Äpplen kan bli angripna av diverse skadedjur. När filmen börjar blir till exempel kompisen Herbert brutalt nedskakad för att han drabbats av småkryp i skinnet. Ingen av de andra vill ju bli smittade. Men när Torben drabbas av det allra mest förbjudna, en invaderande mask, så är hans öde också beseglat. Masken heter Silvia (!) men är inte det minsta drottninglik utan en glad och frejdig tjej som definitivt inte gillar att bli kallad slempommesfrittes.

Tillsammans med ett annat mobboffer, det päronformade äpplet Newton, ger alla tre sig av och är med om en massa äventyr, än i blomstrande grönsaksland, än bland uttorkade stackare i stenlandskap. De får sällskap med ett sjungande körsbär, maniska potatisar och en rätt läskig Maskdoktor.

Humöret är gott utan att det blir skrikigt, tempot lagom frejdigt utan att bli hektiskt och animationen köttigt och färgstarkt tilltalande.

Sångnumren är kanske inte några uppvisningar i finess och subtilitet men de svenska rösterna, framför allt kanske Fares Fares och Pia Johansson skänker i alla fall mycket karaktär och energi till de tecknade figurerna. Sensmoralen kan man knappast klaga på i dagens läge.

Om Torben i början påstår att det behövs losers för att beundra de perfekta, så vet han i slutet av sina äventyr att alla duger – på sina olika sätt.