”Bananas!*” låter publiken själv läsa mellan raderna.
På 60-talet var det Vilgot Sjöman som hamnade i amerikansk domstol, i fallet ”Jag är nyfiken – gul” versus The United States Government, med eldunderstöd av bland andra Norman Mailer som ryckte ut till det fria ordets försvar.
Återstår att se hur det går i rätten för en annan nyans av gult, Fredrik Gerttens omskrivna ”Bananas!”, där motparten heter Dole, jätteföretaget som stämt filmen för ”förtal”.
Ironiskt nog är det just samma skadeståndskultur som är filmens egen dramaturgiska motor, om än från andra sidan skranket: tolv plantagearbetare från Nicaragua har stämt Dole för att medvetet ha exponerat dem för ett bekämpningsmedel som orsakar sterilitet.
Men märkligt nog är det inte själva sakinnehållet som Dole bestrider: kameran fångar ju faktiskt bolagets vd när han under ed erkänner att man utomlands fortsatte att använda samma medel efter det att det förbjudits i USA.
Återstår alltså den juridiska djungel där allt i vanlig ordning förvandlas till ett ”courtroom”-drama om bevisläge och vittnenas trovärdighet.
Men man kan inte sägas annat än att det tjänat Gertten väl, i synnerhet som han hittat Juan Dominguez, denne färgstarke jurist som egentligen mest sysslat med skadestånd i mål gällande bilolyckor, men som nu tagit sig an sitt största uppdrag någonsin. Med sitt stora hjärta och tycke för Ferraribilar är han som klippt och skuren i rollen som sig själv.
Men man ska inte förringa kollegan och parhästen Duane C Miller, en ettrig arbetsmyra som till vardags brukar väcka åtal mot kommuner för att förgifta vattentäkter och dylikt. För frågan är om det inte är denne skinntorre flintis som till slut snuvar hjälterollen: en oglamorös Erin Brokovich.
Därmed också sagt att detta inte är något konstlöst reportage. Ta bara klippet från den anonyma bergskammen i en sydamerikansk by till Beverly Hills ikoniserade siluett: en förflyttning som inte bara är geografisk utan i sig förtätar frågor om resurser och makt.
Fast ibland saknar man en och annan djupdykning. Så till exempel anar man bara de personliga och sociala tragedier som följt i spåren av arbetarnas sterilitet. Dessa män som i ett helt liv gått från kvinna till kvinna när de inte fått barn, och sin okunskap skyllt på kvinnorna – och säkert värre än så. Här ligger en hel film begravd.
Å andra sidan är det denna antydningens konst som gör filmen så effektiv. Man får själv läsa mellan raderna, och tillåts samtidigt ett andrum mitt uppe i denna synnerligen bistra verklighet. Vilket för övrigt redan filmens titel skvallrar om: sannerligen, ibland är allt bananas.
Se klipp ur filmen genom att klicka på pilen i bilden ovan.