Filmrecensioner

”Bikes vs cars”

Rörig kamp mellan cyklar och bilar. Den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten synar världsmetropolernas bil­beroende i sin nya film ”Bikes vs cars”. Resultatet är lite hoppigt och rörigt men det finns spännande framåtblickar.

Dokumentär
3

”Bikes vs cars”
Regi & manus: Fredrik Gertten
Längd: 1 tim 28 min (från 11 år)

I Los Angeles cyklar Dan Koeppel runt och letar efter igenvuxna, igenbommade cykelbanor från den tid under förra seklet då den kaliforniska huvudstaden var ett mekka för cyklister.

Det sistnämnda låter som en saga när man ser flygbilderna av hur de sexfiliga motorlederna skär igenom stadslandskapet som gigantiska betongsträck.

Längre söderut, i Sydamerika, vattnar brasilianska Aline Cavalcante sina plastpåseplanterade krukväxter på balkongen och planerar för mer cykelaktivism i den biltäta tjugomiljonersstaden São Paolo. I Colombias huvudstad Bogotá åker i sin tur skolbarn på cykel­utflykt för att lära sig ta staden i besittning.

Det här är några av de entusiastiska cykelfantaster som befolkar Fredrik Gerttens nya dokumentär.

Efter hett omskrivna ”Bananas!*”, som ställde illa behandlade arbetare mot den multinationella fruktjätten Dole samt uppföljaren ”Big boys gone bananas!*”, tar han ett betydligt bredare samhälls­kritiskt grepp.

I ”Bikes vs cars” vill Fredrik Gertten sätta fokus på världsmetropolernas alltmer destruktiva bilberoende och granska hur cyklismen åter kan bli ett mer ekologiskt hållbart och tidsekonomiskt transportalternativ.

Budskapsmässigt kan man bara applådera, och fnysa skönt avfärdande åt den biltokige borgmästaren i Toronto som lägger massor med skattepengar på tvätta bort cykelbanelinjer på stadens gator. Eller skratta lite åt den grumsige taxichauffören i Köpenhamn som på ett ganska gulligt sätt ondgör sig över cyklister som kör som biltjuvar.

Spänningsmässigt är det inte lika enkelt. Det finns ingen riktiga komplikationer eller fördjupningar i ”Bikes vs cars”. Vem håller inte med om att 2 miljarder bilar på jorden 2020 är en mardröm – och att det vore bättre om fler cyklade? Det lämnar ju också bättre plats för de bilar som blir kvar.

”Bikes vs cars” är dessutom ganska rörigt och lite osammanhängande konstruerad, med hopp hit och dit i världen och hårt dragen statistik.

Man kan sakna en mer nyanserad bild av allmänna färdmedel i till exempel Los Angeles. Filmen sprider snyggt den sorgliga sanningen om hur stadens effektiva spårtrafik monterades ned på 1950-talet och bilarna tog över men samtidigt kan man läsa artiklar om ansträngningarna för att bygga upp kollektivtrafiken igen.

Aline Cavalcante sörjer över sina cyklande vänner som förolyckats i den hårda trafiken, samtidigt porträtteras hon märkligt nog hjälmlös på sin cykel. Ett riktigt minus är den ofta okänsliga, rätt stompiga musik­läggningen som förstärker stressen av förbiilande tung trafik på ett olyckligt sätt. Men man får definitivt med sig spännande tankar på vägen. Inte minst slutklämmen om vad som hände i LA när staden var tvungen att stänga av den ofta trafikinfarktdrabbade motorväg 405. Människor drabbades av ångest inför det ”carmageddon” som medierna piskade fram. Men resultatet blev förstås inte så skrämmande, och många lär ha fått sig en tankeställare.

Det är smått magiskt att följa med filmens cyklist som ger sig ut på den tomma motorvägen i kvällssolen. Det är kanske den mest utopiska bild man kommer att kunna se på länge: staden som tillhör människan i stället för bilarna.