I januari 2010 fick pratshowstjärnan Conan O’Brien 45 miljoner dollar i avgångsvederlag från tv-bolaget NBC, efter att bolaget ändrat sändningstiden för hans program och O’Brien inte längre ville vara med.

Det var tråkigt för O’Brien att få en dålig sändningstid. Men är inte 45 miljoner dollar ett ganska hyggligt ”ursäkta”?

Det är en tanke som aldrig dykt upp i O’Briens skalle och som ingen i hans omgivning skulle våga föreslå honom att tänka, det framgår i denna amatörmässiga dokumentär om en patetisk diva.

I uppgörelsen med tv-bolaget ingick att O’Brien i sex månader skulle avstå från att framträda i tv, radio eller på nätet. I stället gav han sig ut på turné. I ”Conan O’Brien can’t stop” är evenemanget nu dokumenterat som vore det Moses uttåg ur Egypten.

Det skulle naturligtvis inte spela någon roll att O’Brien privat visar sig otrevlig och uppblåst – snäsig mot medarbetare, utan humor när han mal om oförrätten som begåtts mot honom – om han på scenen var professionell och spirituell. Men ”The legally prohibited from being funny on television tour” framstår som tunn. O’Brien är mer rättshaveristisk än rolig när han under framträdandena aldrig kan släppa sitt eget tragiska öde. Regissören Rodman Flender livar inte upp då han gång på gång filmar samma del av showen, den där O’Brien tokdansar med sina gogo-flickor.

Det är uppenbart att turnén förutsätter en publik av redan frälsta. Detsamma gäller för filmen. Ska ni titta är det bäst att ni från början är Conan O’Brien-beundrare, för av filmen blir man det inte.