Filmrecensioner

”Conan the barbarian”

Jason Momoa får i uppdateringen av ”Conan – barbaren”, som kom 1982, axla Arnold Schwarzeneggers gamla paradroll som Conan. Något han gör med bravur enligt Fredrik Strage.
Jason Momoa får i uppdateringen av ”Conan – barbaren”, som kom 1982, axla Arnold Schwarzeneggers gamla paradroll som Conan. Något han gör med bravur enligt Fredrik Strage.
Jason Momoa är en värdig arvtagare till Arnold Schwarzenegger men den nya Conan-filmen saknar den råa, svettiga känslan som gjorde originalet unik.
Filmrecension
3

Titel: ”Conan the barbarian”

Kategori: ACTION/ÄVENTYR

Regi: Marcus Nispel

Medverkande: Jason Momoa, Stephen Lang, Rose McGowan m fl.

Längd: 1 tim 52 min (från 15 år)

Vem är egentligen mest barbarisk? Den nye Conan-tolkaren Jason Momoa eller Arnold Schwarzenegger som spelade huvudrollen i den första ”Conan the barbarian” 1982? Jag är osäker. Den österrikiske kolossen nitade en kamel och bet huvudet av en gam efter att ha korsfästs. Den nya Conan får huvuden att rulla likt kloten på en bowlingbana.

Schwarzengger sa nästan ingenting. Momoa säger barbariska saker som ”mera mjöd” och ”kom hit, kvinna”. Och när en jungfru i nöd frågar om han tror på ödet blir svaret: ”Jag bryr mig inte. Jag lever. Jag älskar. Jag dräper. Och jag är tillfreds.” Detta är uppenbarligen en effektiv raggreplik för i nästa scen har jungfrun och Conan ett ångande fantasysamlag.

Den svenske producenten Fredrik Malmberg har sagt att hans Conan är baserad på Robert E Howards trettiotalsböcker – inte alls på Schwarzeneggers version. Men jämförelserna med den första filmen är oundvikliga eftersom den nya heter likadant, har samma logotyp och snarlikt manus. Conans by skövlas av banditer när han är liten, varpå Conan blir pirat och stråtrövare. Han letar efter den ondskefulle krigaren Khalar Zym, som mördade hans far och tänker störta världen i evigt mörker.

Trots att han slog igenom i ”Baywatch” är Jason Momoa en värdig arvtagare till Schwarzenegger. Men behållningen med den första Conan-filmen var inte Arnold utan den råa, svettiga känsla som regissören John Milius skapade genom att snegla på vikingatiden och mongol­väldet. Nya Conan satsar i stället på airbrushade sago­miljöer. Därför drabbar filmen inte riktigt lika hårt, trots att den är imponerande blodig och bombastisk.

Inledningsscenen – där Conans mor förlöses med kejsarsnitt på ett slagfält, direkt efter att ha gjort slarvsylta av folk – ser ut att ha regisserats av heavy metal-bandet Manowar.

Liknande sammandrabbningar gör filmens första halva till förstklassig barbarunderhållning. Tyvärr är Khalar Zym och hans dator­animerade monster inte hälften så hotfulla som den första filmens sektledare Thulsa Doom (en diabolisk James Earl Jones). Zym har i alla fall en grymmare sidekick: Rose McGowan som sadistisk häxa med Freddy Krueger-klor.

”Conan the barbarian” hade kunnat vara ännu hårdare. Men den ger fantasygenren en väl­behövlig dos testosteron efter ett decennium fyllt av trollande barn och irriterande hobbitar.