Ur barnfilmskaparnas hemliga manual: ”Har du för lite idéer, tillsätt mer hojtande.” Dålig barnfilm har alltid plats för ytterligare ett fall från hög höjd – AAAAAAH! – eller en flykt undan något ilsket djur – GRRRAAAU – OOOOOH!
Här slåss vikingar mot drakar. Regissörsduon Dean DeBlois och Chris Sander tycker uppenbarligen att det bästa med dessa figurer är att de kan låta som en månraketstart. Drakarna spottar dånande eldbomber. Det är rena ”Apocalypse now” (1979) när de dånar in på en natträd. Med skillnaden att i Coppolas film gick det att se vad som hände: som 3d-animation kräver ”Draktränaren” glasögon som stjäl ljus, vilket gör att man inte ser mycket detaljer i nattscener och inne i klent upplysta vikingahem. Efteråt läser jag att den framstående fotografen Roger Deakins (”Revolutionary road” med mera) konsulterats, i avsikt att åstadkomma mer realistisk ljussättning. Visst, här återskapas övertygande känslan av att man stirrar in i ett vanskött akvarium.
Det finns en blek historia om spinkiga vikingpojken Hicke som lär sig att tämja drakar, men han blir aldrig mer än en ylande kylarprydnad på bullrande monster. DeBlois–Sander ger för lite till våra hornhinnor, för mycket till våra trumhinnor.