Ett ungt, hippt, tyskt par semestrar i killens föräldrars semesterhus på Sardinien. Lata dagar vid poolen, vinkvällar med tokdisko i vardagsrummet, bergsvandringar … men kanske lite för mycket tid för de unga tu att dissekera sitt förhållanden. För även om de är kära är de extremt olika, och den där olikheten blir alltmer utmanande ju längre tiden går. Chris är arkitekt, lider av dåligt självförtroende och har just missat en prestigefylld tävling. Hans tjej Gitti är av den mer självsäkert rebelliska sorten, nästan lite Betty Blue-destruktiv, men inte värre än att hon jobbar som PR-agent på ett kommersiellt skivbolag.
”Alle anderen”, alla andra, heter filmen på tyska, och i titeln ligger en sorts förklaring till vad som går snett mellan Chris och Gitti. Det är när de börjar se sig själva utifrån, med andras ögon, som det blir problem. ”De andra” är ett borgerligt, tyskt grannpar. Lite äldre, lite mer väletablerade. Först gör Chris ett nummer av att undvika dem på ett iögonfallande sätt, men snart är han fjättrad i deras dömande blickar.
Den unga kvinnliga Maren Ade regisserar med lekfullhet och sinnlighet när berättelsen går i dur och med bestämd hand när relationsdramat svartnar och vacklar på avgrundens rand.
Birgit Minichmayr och Lars Eidinger, som spelar paret, hanterar de Eric Rohmer-inspirerade ordmassorna med lika doser sensualism och säkerhet. Att det blir några vändningar för mycket är möjligen ett nybörjarfel, men som helhet är det inspirerande med ett så dialogdrivet relationsdrama som vågar ta ut svängarna utan att blir spekulativt eller våldsamt.