Filmrecensioner

”En ny flickvän”

Romain Duris som David i ”En ny flickvän”.
Romain Duris som David i ”En ny flickvän”. Foto: Photo:B.CALMEAU

Småbarnspappa blir transperson. Ombytta roller i burgen miljö.

Dramakomedi
3

”En ny flickvän”
Regi, manus: François Ozon
I rollerna: Romain Duris, Anaïs Demoustin, Raphaël Personnaz, Isild Le Besco, Aurore Clément m.fl. Längd: 1tim 45 min (Från 15 år).

När David förlorar sin hustru blir reaktionen inte den förväntade. Änklingen tar fram kvarlämnade klänningar och kommer ut som kvinna. Eva af Geijerstam uppskattar den allvarliga tonen men saknar genuin lidelse.

Laura och Claire är oskiljaktiga väninnor sedan barndomen. De har som små blandat blod i sommargrönskan och ristat ett hjärta med sina namn i trädets bark. De följer varandra tätt, tätt genom skoltiden med blonda Laura i täten och fräkniga Claire ett beundrande steg efter och så småningom in i varsitt äktenskap.

Med Lauras död i sjukdom börjar François Ozon sitt egentliga spel om könsidentitet och ombytta roller, lösligt inspirerat av en novell av Ruth Rendell.

Och filmen byter kulör från barndomens idyll och ungdomens oskyldiga lekar till stiliserade, som i glanspapper inlindade, mer kylslaget precisa interiörer om så med ”het” erotik framför kameran.

François Ozon har alltid varit en ovanligt lekfull observatör av könsrollerna och av vad som kan tänkas ske när de överskrids. Sexualitetens olika riktningar har alltid legat som en underström i hans filmer.

I ”En ny flickvän” vecklar han ut ett triangeldrama mellan den döda Lauras man David med deras gemensamma bebis och Claire.

Claires make Gilles är, ska det visa sig, ett slags stereotyp heteronormativ man, det fjärde hjulet under Ozons trehjuling.

En dag får den fortfarande sörjande Claire en överraskning. I den minst sagt pampiga villan av fullt Hollywoodska dimensioner inklusive en trappa att skrida eller trippa nerför, har David helt tagit över Lauras roll och funnit sig så tillfreds i hennes kläder och mammamödor att han helst vill byta liv.

Claire finner sig ha återfunnit sin förlorade och älskade väninna i Davids transperson Virginia.

”En ny flickvän” skildrar bådas väg till frihet, till ”att komma ut”.

Ozon intresserar sig bara fläckvis för de mer komiska sidorna av deras respektive mödor när de successivt hittar fram till nya sexuella identiteter. Han undviker helt farsmomentet ”män i kvinnokläder” från ”I hetaste laget” eller ”Tootsie”.

Han är mer allvarlig, det vill säga publikvänligt undervisande än i någon av sina tidigare filmer.

Något lidande av ett möjligt socialt fördömande av Davids förvandling till Virginia undviker han därmed sorgfälligt. Utom i några lustiga sidokommentarer från svärfar ”han har väl varit på maskerad” för att förklara kvinnokläderna. Eller i den scen när han kommer på sig med att inför svärmor röra armarna i en misstänkt feminin gest.

Skådespelarna gör sitt. Man kan förtjust notera filmiska referenser allt efter tycke och smak; från Otto Premingers film noir ”Laura” på 40-talet, om den mördade kvinnan som visar sig inte vara mördad, till Agnès Vardas ”Min lycka” från 1964.

Men betygstrean är svag. ”En ny flickvän”, inslagen i sitt burgna yttre, saknar alldeles för mycket av genuin lidelse för att bli verkligt berörande.

Regissören Francois Ozon, född

Regissören Francois Ozon, född 1967, är Frankrikes svar på Woody Allen och har sedan slutet av nittio­talet gjort minst en film om året, bland annat ”Under sanden”, ”Swimmingpool”, ”8 kvinnor” och ”Potiche – en troféhustru”.

Han gör oftast filmer med kvinnor i centrum. Kända aktriser som Catherine Deneuve, Charlotte Rampling, Jeanne Moreau och Fanny Ardant syns i olika verk.

Ozon delar fascinationen för brittiska Ruth Rendells böcker med regissörer som Claude Chabrol och Pedro Almodóvar.