Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Filmrecensioner

”Exit through the gift shop”

Den märkliga filmen om gatukonstnären Banksy har en extremt rolig dialog med Thierrys rappakalja och Banksys coola oneliners. Oavsett om filmen är dokumentär eller fiktiv så är den ohyggligt sann.

Filmrecension
4

Titel: ”Exit through the gift shop”

Utländsk titel: Dokumentär

Regi: Banksy

Medverkande: Thierry Guetta, Shepard Fairy, Banksy, Space Invader, Rhys Ifans med flera

Längd: 1 tim, 25 min (Barntillåten)

Ett blodigt hål i pannan på en vacker fotomodell på en stor reklamaffisch, ditsprejat av en graffitikonstnär mitt i natten under vanskliga omständigheter, har en känslomässig och politisk innebörd. Det är provokativt, lite otäckt, lite barnsligt kanske, men ett statement.

Samma hål i huvudet målat på en massproducerad bild av John Lennon, tillverkad av anställda i en fabriksliknande ateljé är bara ett uttryck för Mycket Dålig Smak.

Den glidande skalan mellan popkonst, gatukonst, vykortskonst och hötorgskonst har sällan undersökts med sådan frenesi, intelligens och humor som i den här omsusade, eventuellt helt eller delvis fejkade dokumentären om klädbutiksägaren Thierry Guetta, som efter ett långt lärlingsskap hos världens främsta gatukonstnärer transformerar sig själv till den storsäljande ”konstnären” mister Brain Wash och i princip säljer ut allt som hans idoler står för.

Inte av illvilja, det ser inte ut att finnas mycket ondska eller beräkning i den förvirrade exilfransmannens uppspärrade ögon när han med pulserande tinningar försöker redogöra för sitt liv och sitt urskillningslösa och planlösa filmande av gatukonstens stora in action, natt efter natt i stad efter stad: Space Invader, Shepard Fairy (känd för sin Obama-affisch) och till slut den största hjälten av alla, Banksy. (Regissören gör inget för att förmins­ka sina egna mytiska proportioner och Rhys Ifans berättarröst nästan darrar när hans namn nämns.)

”Dokumentären var som att ha en nyckel till de här människorna. Det var därför jag fortsatte att följa efter dem, följa efter dem, följa efter dem. Och eftersom jag aldrig har gjort en film förut och jag inte vet hur man slutar, jag vet inte hur man slutar så... fortsatte jag bara.”

När Banksy till slut ser filmen förstår han att Thierry ”kanske inte var någon filmare utan bara en kille med psykiska problem som råkade ha en kamera”. Det är också då han, enligt vad filmen påstår, bestämmer sig för att rädda det värdefulla materialet och dessutom riktar kameran mot fenomenet Thierry själv.

Den gränslösa wannabeen med diverse diagnoser stämplade i pannan är tiotalets dark horse. Vi har sett många släktingar till honom på bio under några år. Män som låtsas gå till jobbet i tre år utan att ha något, män som lever dubbelliv som FBI-agenter och sätter dit sig själva: män som tappat greppet om allt i tillvaron utom den narcissistiska föreställningen av vad de borde vara och helt enkelt kör på den föreställningen tills allt rasar samman.

Men det geniala med Banksys film är att när alla dramaturgiska varningskurvor pekar neråt, när man börjar ångestsvettas tillsammans med den nördiga megalomanen tar filmen en helt annan vändning.

Förutom att det är ett fascinerande psykologiskt porträtt och en grym analys av konsthandelns psykopatologi så är det en durkdrivet berättad, vackert komponerad film med extremt rolig dialog där Thierrys hisnande rappakalja ställs mot Banksys supercoola oneliners till ljuv musik. Dessutom inser man med stigande panik att berättelsen, vare sig den är dokumentär eller fiktiv är ohyggligt sann: Det är Thierry och hans likar som är på väg att ta över världen, inte coola män som Banksy. Eller som dennes agent sammanfattar situationen, först med ett litet skratt sen med djupt konfunderad melankoli: ”If Thierry can pull it off I mean... [skratt]... the jokes on, the joke’s on... I don’t know who the joke is on, really. I don’t know if there is a joke.