Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Filmen om Badrock av Mats Jankell

Badrock.
Badrock. Foto: Maddoc photography

Kärlekslös och billig kavalkad.

1

Musikfilm
”Filmen om Badrock”
Regi, manus: Mats Jankell
Med: Björn Skifs, Lisa Nilsson, Anders Berglund, Mats Ronander, Sanne Salomonsen, Lena Philipsson, Tommy Nilsson, Per Gessle, Marie Fredriksson med flera. Längd: 1 timme, 54 minuter (barntillåten).

Badrocksprojektet drogs i gång 1986, tog slut 1992 och firade grandiost 30-årsjubileum 2016. Det börjar och slutar i Borgholmsruinen på Öland.

”Filmen om Badrock” är ett reportage om projektet som aldrig vill ta slut. Det är rena bedrägeriet att prata om den som en dokumentärfilm. Materialet är sedan länge väl dokumenterat och det mesta redan tidigare visat (SVT gjorde två filmer bland annat). Mats Jankell har redigerat och klippt, använt gamla intervjuer, spätt på med några nya. Det håller för maximalt femtio minuter hygglig television, nästan två timmar på bio blir en prövning.

Inget enda ont ord om de medverkande, men att krama ur de sista resterna till de sista tonerna är bara ren och skär beräkning. Björn Skifs är djupt älskad av sina fans (vem tycker inte om Björn Skifs?), och de är många, hans medmusikanter ligger statusmässigt inte långt därefter, men en film blir det aldrig och inte enda överraskning bjuds vi på, inte en enda nyhet, inget oberättat, ingen ohört eller olyssnat, bara en evighetslång tirad av gamla hittar, ett best off, men mest helt off. Filmat rakt av, framifrån.

Det är bedrövligt ointressant. Det är bedövande tråkigt.

Några hundra tusen svenskar har sett, älskat och lyssnat på Badrock genom åren och all respekt för dem. Den här kavalkaden i form av ett två timmar långt medley är för just alla er, ni kan ju försöka att se det som en gåva – men det handlar om säkert hundra kopior över hela landet som projektledaren och svensk films grå eminens, Sture Johansson, har prånglat ut, och det skall givetvis cashas in. Den här gången både tror och hoppas jag att han tagit sig vatten över huvudet.

Det är för billigt, det är för dåligt, det är för uppenbart spekulativt. ”Massor av kärlek”, minns Lisa Nilsson. Jag är uppriktigt glad för deras skull. Filmen är ett dåligt jippo. Helt kärlekslöst gjort dessutom.

Se mer. Tre filmer med Björn Skifs: ”Strul” (1998), ”Joker” (1991), ”Drömkåken” (1997).