Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Fiona Gordon, Dominique Abel: Vilse i Paris

”Vilse i Paris” är ett akrobatiskt och dansant kärleksbrev, en hyllning till såväl passion som värdigt pensionärsliv, med en knasig komikerduo och veteranen Emmanuelle Riva på rollistan.

4

Dramakomedi

”Vilse i Paris”

Regi, manus: Fiona Gordon, Dominique Abel

I rollerna: Fiona Gordon, Dominique Abel, Emmanuelle Riva, Pierre Richard m fl. Längd: 1 tim 24 min (barntillåten).

 

Klassisk slapstickkomedi känns ungefär lika otidsenligt som äppelknyckarbyxor och svarta bakelittelefoner med nummerskiva. Eller så kan man säga att det är en filmkonst som hamnat brutalt i otakt med en tidsanda där imitationer och ideologikritik ligger på humortoppen.

Den belgiskbaserade komikerduon Fiona Gordon och Dominique Abel är några av de få envisa filmskapare som mot alla odds försöker förädla arvet efter Buster Keaton, Charlie Chaplin, Harold Lloyd och inte minst den franske snubbelmästaren Jacques Tati.

Med ”Vilse i Paris” hittar Gordon och Abel – inte för inte blev de ett par både i livet och i arbetet när de lärde sig mim på den klassiska Jacques Lecoq-skolan – helt rätt ton. En charmigare, knasigare, dansantare och på köpet mer Parisromantisk komedi går inte att köpa för pengar just nu.

Storyn är enkel men slagkraftig. Den medelålders bibliotekarien Fiona, som bor i en vintrig avkrok i Kanada, får oväntat ett brevbaserat rop på hjälp från sin gamla moster Martha i Paris. Den i sanningens namn farligt snurriga damen hotas med tvångsförflyttning till ett äldreboende. ”Det är befängt! Jag är bara 88 år”, skriver Martha kaxigt (en underbar och tufsig Emmanuelle Riva från ”Amour” i sin sista roll).

Fiona packar en otymplig ryggsäck, pryder den med en kanadensisk flagga och ger sig av på jakt efter Martha i Paris – vilket visar sig vara lättare sagt än gjort.

Många förvecklingar senare, ett antal ofrivilliga dopp i Seine och ett passionerat möte med den hemlöse anarkisten Dom, återförenas Fiona och Martha äntligen – på toppen av ett nattstängt Eiffeltorn.

”Vilse i Paris” drivs framåt av ett slags drömmens logik, men också av ett fysiskt skådespeleri på hög nivå. Vildsint akrobatik blandas med ömsint småskalig humor, som när virriga Martha och en gammal flört (veterankomediaktören Pierre Richard) fotdansar i sandaler, sittande på en parkbänk.

Duon Gordons–Abels svaghet är att de gärna upprepar vissa akrobatiska älsklingsnummer och komiska poänger några gånger för mycket. Men Parismiljöerna i fonden, med floden i fokus, gör mig överseende: från ett halsbrytande tangonummer på en flytande restaurang till scenerna kring den märkliga kopian av Frihetsgudinnan som tronar på en konstgjord ö mitt i Seine. Ett akrobatiskt kärleksbrev till kärlekens stad för alla åldrar.

  • Se mer.

Tre andra filmer av Fiona Gordon och Dominique Abel: ”L’iceberg” (2005), ”Rumba” (2008), ”Den goda fen” (2011).

5 andra dansanta Parisfilmer

”An American in Paris”

(1951) Regi: Vicente Minelle

Gene Kelly och Leslie Caron jazzar loss bland drömska kulisser i en bländande, konstnärsromantisk musikal centrerad kring George Gershwins örhängen. Främst känd för den sjutton minuter långa baletten, vars dekor inspirerats av Toulouse-Lautrec, Renoir, Utrillo och andra franska målare.

”Kär i Paris”

(1957) Regi: Stanley Donen

Chic och stilfull musikal med Fred Astaire och Audrey Hepburn i huvudrollerna som driver ömsint med existentialismen och kaféfilosoferna på vänstra stranden. Den hyperintellektuelle Emil Flostre är en hejdlös parodi på chefsideologen Jean-Paul Sartre.

”En rövarhistoria”

(1964) Regi: Jean-Luc Godard

En naiv språkstudent (Anna Karina) slår sig i slang med två småbovar som gärna vill försöka råna hennes hyresvärdinna. Trions galna dansscen på en sunkig krog är en av samtidsfilmens mest kopierade. Den inspirerade bland andra Quentin Tarantino i ”Pulp fiction”.

”Alla säger I love you”

(1996) Regi: Woody Allen

Den nostalgiladdade dansscenen mellan ett gammal frånskilt par (Woody Allen och Goldie Hawn) på en kaj vid Seine är fullfjädrad Parisromantik. Månen glittrar i floden medan Goldie Hawn bokstavligen flyger i luften under några ögonblick som återkallar en liknande scen i ”An American in Paris”.

”Girlhood”

(2014) Regi: Céline Sciamma

Kuvad familjeflicka i förorten blommar upp i ett tjejgäng som dansar till Rihannas ”Diamonds” och tränar moves och poser i tunnelbanan. En glimrande och realistisk skildring av identitetsstärkande gemenskap i ett ovanligt kvinnorum.