Attack mot matindustrin. Vi är vad vi äter och vi är illa ute.
Vi är vad vi äter och vi är illa ute, lyder budskapet i den omdebatterade matdokumentären ”Food inc”. Filmen har hyllats av så gott som alla amerikanska tidningar förutom högerpopulistiska New York Post, som avfärdar den som propaganda för överprissatt ”bourgeois-bohemian food”. Och ett mer intensivt brandtal för ekologisk mat har sällan hörts. ”Food inc” säger att vi måste ändra våra matvanor om vi inte vill utplånas av fetma, diabetes, gifter, bakterier och miljöförstöring.
Med författarna Michael Pollan och Eric Schlosser som berättare visar regissören Robert Kenner hur vårt ätande har förändrats mer under de senaste femtio åren än under de föregående tio tusen, utan att vi märkt något. Anledningen är att livsmedelsföretagen fortsätter att marknadsföra sina produkter med bilder av pittoreska bondgårdar – trots att maten numera skapas i fabriker. Eller som en bonde uttrycker det: ”Om matindustrins anläggningar hade glasväggar skulle de inte kunna fortsätta på det här viset.” ”Food inc” kritiserar produktionen av kött, grönsaker och spannmål – framför allt majs som på grund av den amerikanska regeringens kraftiga subventioner har blivit en ingrediens i nästan alla matvaror. Majsbaserade sötningsmedel anses vara en av de främsta orsakerna till fetma i USA. Filmen påstår också att man genom att mata kor med majs i stället för gräs förorsakar e-colibakterier som gör hamburgarna potentiellt livsfarliga.
I filmens mest upprörande del visar Robert Kenner hur det stora jordbruksföretaget Monsanto tvingar amerikanska bönder att använda dess patenterade, genmodifierade grödor och polisanmäler alla som sparar sädeskorn från ett år till ett annat (den enkla metod som förädlat sädesslag i tusentals år blir alltså upphovsrättsintrång). Matindustrin stämmer konsekvent sina kritiker för förtal och har, genom intensiv lobbying och svågerpolitik, till och med fått makt över det amerikanska livsmedelsverket. Tråkigt nog har inga av de utpekade företagen låtit sig intervjuas i filmen (Monsanto hävdar dock på sin sajt att de inte fick chansen att bemöta kritiken). Man får en onyanserad – men tacksamt dramatisk – bild av en ondskefull matindustri som endast tänker på profit och inte bryr sig ett smack om folkhälsan.
”Food inc” fungerar bättre som debattinlägg än långfilm. Till formen påminner den om ett långt avsnitt av ”Uppdrag granskning”. Men det är förstås festligt att en biofilm gör publiken äcklad av de poppade majsprodukterna i foajén.