Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

”För entonigt, spartanskt och omänskligt” – Recension av ”Lady M”

Helena Lindblad recenserar en hajpad debut, ”Lady M” om manlig blick på kvinnlig frigörelse.

2

Drama

”Lady M”

Regi: William Oldroyd

Manus: Alice Birch. I rollerna: Florence Pugh, Cosmo Jarvis, Paul Hilton m fl. Längd: 1 tim 29 min (från 15 år). Språk: engelska.

Den högintensiva ”Lady M”, baserad på ryssen Nikolaj Leskovs kortroman ”Katarina Ismajlova” (den ryska titeln är ungefär ”Mtsenskdistriktets Lady Macbeth”), har fått många i den internationella kritikerkåren på fall. Inte så konstigt. På papperet låter den högintressant. Och det är en tajt berättad, visuellt högeffektiv film med många stilpoäng (fotografen Ari Wegner förtjänar något fint pris), men det finns ändå en hel del att irritera sig på i William Oldroyds hajpade debut.

De givna referenspunkterna till dramat om en tonåring i mitten av 1800-talets England, som säljs som maka till en kärlekslös gubbe i ett kallt och kalt herresäte, är samtida filmer som Pascale Ferrans ”Lady Chatterleys älskare” (2006) och Andrea Arnolds ”Wuthering heights” (2011). Det gäller inte minst den sistnämnda, med tanke på att den frustrerade unga frun Katherine faller i armarna på makens svarta stallkarl Sebastian. Samt att båda filmerna har Paul Hilton, som spelar Katherines jagsvaga man, på rollistan.

Men jämförelserna visar också obönhörligt vilken sexistisk blick Oldroyd har på dramat. Katherine blir supertänd på Sebastian när han begår ett grovt övergrepp på ett av husets svarta hembiträden. När han tränger sig in i hennes rum utan lov blir det jättehett mellan dem... och så vidare.

Den nytända stjärnan Florence Pugh är utan tvekan ett kraftpaket i rollen som den frihetstörstande Katherine. Men den subversiva kraften i en kvinna som bryter mot konventionerna i en skildring där herre–slav-relationer brutalt ställs på sin ända rinner liksom sakta ur storyn. Katherine skildras i första hand som en begärsstyrd robot i snörliv och krinoliner vars grymheter kanske inte når shakespeareanska höjder, men inte är långt därifrån.

Det blir för entonigt, spartanskt och omänskligt för att man ska kunna engagera sig fullt ut i ”Lady M:s” hårdföra frihetsprojekt.

Se mer: Tre andra kostymdramer på bio just nu: Sofia Coppolas ”De bedragna”, ”Tulpanfeber” med Alicia Vikander, Stefan Zweig-filmatiseringen ”Farväl Europa”.