Johannes (Lasse Rimmer) är stjärnadvokat. Det märker vi eftersom det hela tiden ringer i hans mobiltelefon. Trots sin fantastiska karriär har han valt att ta sin perfekta fru Pernille (Lene Nystrøm) och sina två urgulliga barn och flytta ut på landet. Långt ut i Jyllands bakvatten till byn där han växte upp. Av alla samhällen i hela Danmark väljer Johannes att starta ett nytt liv på den mest olämpliga av alla tänkbara platser.
I den här byn bor nämligen Lars (Jens Andersen), Johannes helt galne, aggressive, och djupt alkoholiserade lillebror. Motsättningarna bröderna emellan blir grunden för ett utdraget och våldsamt haveri som är svårt att beskriva och trots sin bombastiska övertydlighet ännu svårare att begripa.
Med ”Fräls oss ifrån ondo” föreställer jag mig dock att regissören Ole Bornedal vill kommentera Danmarks växande främlingsfientlighet. Johannes har nämligen en invandrare som jobbar i hans trädgård. Större och svartmuskigare man än Alain (Bojan Navojec) får man leta efter. Därtill rör han sig som Boris Karloff i blyskor, och i stället för att bara vara lite dålig på danska låter man honom bete sig som om han i stället vore förståndshandikappad. Vi förstår i vilket fall att Alain är stor och snäll och har förlorat sin familj i kriget i det forna Jugoslavien.
Så en morgon kommer galne Lars körande i sin lastbil. Han super direkt ur flaskan, letar efter cigg i handskfacket och splatt – kör över en gammal kärring. Hon dör, han gömmer kroppen och lyckas sedan, med en extremt avancerad plan, få det att se ut som om Alain är skyldig till olyckan.
Jag tänker mig att Bornedal vill visa hur lätt det är att konflikter spårar ur och blir till krig. Problemet är bara att Bornedals konflikt är så konstlad att han motsäger sig själv. Det är som om hela filmen står och skriker att främlingsfientlighet och gräl är något ytterst sällsynt, något som bara uppstår om man råkar hamna i en liten håla som denna, just när två bröder grälar, en tant blir överkörd, en tant som dessutom råkar vara fru till någon form av fascistisk uppviglande byhövding, samtidigt som cirkusen är i staden, på samma gång som alla super som svin, emedan ingen har en fungerande mobiltelefon, på samma gång som … Ja, ni förstår.
”Fräls oss ifrån ondo” är dock en mycket snygg film. Den danska landsvägen i morgonljus är len och lockande. Skogen där gruppvåldtäkten sker är trolsk. När hagelskottet träffar ansiktet ser det verkligt ut. Johannes hus är smakfullt inrett. Färgerna är bleka och hårda. Det är effektfullt förvisso men gör att filmen som skall ta upp ett verkligt problem lider av reklamfilmsestetik och därför bara känns overklig.
Jag blir arg på den här filmen. Den har enorma pretentioner och stora kanoner som står och skjuter lösa skott i alla riktningar. Fräls oss från Ole Bornedal.