Den fjärde säsongen av vampyrserien ”True blood” sög (på fel sätt) och vi drunknar i nyinspelningar av åttiotalets skräckfilmer. Därför låter en remake av vampyrskräckisen ”Fright night” från 1985 kanske inte så frestande. Men regissören Craig Gillespie och manusförfattaren Marti Noxon (som jobbat med ”Mad men” och ”Buffy the vampire slayer”) överträffar originalet med råge. Nya ”Fright night” är en blodig, skojig och gastkramande huggtands­historia i samma anda som Roman Polanskis ”Vampyrernas natt” och Joel Schumachers ”The lost boys”.

Anton Yelchin (vars späda karisma var en ljusglimt i ”Terminator salvation”) spelar Andy, en tonåring som bor med sin mor och har övergett sin bästa vän för att hänga med skolans populära gäng. Andys nervöst osympatiska drag gör honom nästan lika intressant som Colin Farrells vampyr. Den senare flyttar in i grannhuset och är demoniskt betagande både när han knackar på för att låna ett sexpack öl och sätter tänderna i traktens tonåringar.

Att flytta handlingen till ett anonymt villaområde utanför Las Vegas är en utmärkt idé. Nästan alla jobbar natt på kasinon så en vampyrs dygnsrytm väcker ingen uppmärksamhet. Det gör inte heller försvunna personer. ”Ingen bor i Vegas”, säger Andy. ”De är bara på genomresa.”Filmen lyckas också utnyttja den amerikanska fastighetskrisen. Vampyrer behöver nämligen ingen inbjudan för att flytta in i övergivna hus.

Mot slutet blir storyn en aning vimsig. Och 3D-splattern kunde vara snyggare. Men jag skrattar mig fördärvad åt David Tennants försupne vampyrjägare. Och Colin Farrell är alldeles briljant som bestialisk überhunk. De blodsugande alfahannarna i ”True blood” framstår plötsligt som myggor.