En folkpartistisk parti­ledare som öppet gaydejtar på nätet är kanske inte direkt något realistiskt scenario. Men medge att det är en rätt rolig tanke. Jan Björklund, någon? Det finns en obetalbar scen i ”Fyra år till” där Björn Kjellmans parti­ledare David Holst, som nyss förlorat ett val där han var nära att bli landets statsminister, vaknar upp hos en nätkärlek och hör killen mumla i sin telefon en bit bort ungefär: ”Gissa vem jag har här? Nänä, det är inte Carl Philip ...” En scen som antyder den vassa humorn i filmen, men som egentligen är en randanmärkning. För egentligen handlar politikerkomedin snarare om ett slags gayversion av en urgammal ”Romeo & Julia”-historia, det vill säga plötslig uppflammande kärlek över fiendegränserna.

David, som är skakad av att hans utstakade karriär som landsfader fått sig en törn, blir blixtförälskad – inte bara i en man utan i en politisk motståndare. Föremålet för hans kärlek är sossarnas partisek­reterarwannabe Martin. De träffas i riksdagens matsal över något slags estnisk rotlåda. Och sedan är det klippt. ”Sodomi över blockgränserna”, som den skämtsamme Martin kallar det. Han har för övrigt en fantastisk one-liner om bisexualitet. ”Vadå bisexuell, det är ju som att vara socialliberal.”

Nåväl, omöjlig eller möjlig kärlek? Intressant fråga, faktiskt, som jag antar har ställts ett antal gånger bakom kulisserna i det verkliga politiska livet. Nu slutar filmen lyckligtvis innan man får alla svar på frågorna.

Klart är i alla fall att ”Fyra år till” ligger tillräckligt nära verkligheten för att vara på gränsen till fullt trovärdig. Nu ligger kanske slagsidan snarare åt den romantiska komedin än åt den politiska satiren. Davids och Martins kärlekshistoria är lika förtjusande romantisk som en gamma Ratata-låt (deras ljuva musik uppstår just över deras gemensamma kärlek till det gamla åttiotalsbandet), även om den har sina ups and downs.

Som ett välgörande salt mot de tvenne turturduvorna finns Tova Magnussons Fia, som är Davids hustru tillika partistrateg. Tillsammans med kollegan och parhästen Jörgen (Wickström) försöker hon styra upp den osorterade Davids liv och gärning, vilket inte är helt lätt eftersom han är typen som går ut i en främmande stad utan att lägga hotellets namn och adress på minnet.

Fia är inte lika ful i munnen som kollegan Malcolm Tucker, den storsvärande skotska spinndoktorn i den geniala brittiska politikersatiren ”In the loop” som kom förra året. Men nästan. ”Fyra år till” spelar kanske inte direkt i samma liga som ”In the loop” – snarare för den tankarna till de få men underhållande romantiska förvecklingarna i ”Vita huset” – men å andra sidan är britter och amerikaner mästarna i genren. Men den är definitivt ett gott, välskrivet, rappt, snuskigt, roligt, genuint välspelat, träffsäkert försök.