Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Guy Ritchie: King Arthur: Legend of the sword

Charlie Hunnan ("Crimson Peak", "Pacific Rim" spelar Arthur i Guy Ritchies nya storfilm.
Charlie Hunnan ("Crimson Peak", "Pacific Rim" spelar Arthur i Guy Ritchies nya storfilm. Foto: Fox

Guy Ritchies första "Arthur"-film av sex planerade är ett hopkok på olika berättelser om svärdet i stenen. En actionrulle med rötterna i ett mytiskt 500-talet och aktuell Brexitkänsla.

2

Action

”King Arthur: Legend of the sword”

Regi: Guy Ritchie

Manus: Joby Harold med fI rollerna: Jude Law, Charlie Hunnam, Mikael Persbrandt med flera. Längd: 2 timmar 6 minuter (Från 11 år)

Popkulturen ringde i Brexitklockan före ledarspalterna. Där sansade bedömare framstod som orealistiska när de varnade för krafter som kan släppas loss i nationens namn – rasistiskt snömos exempelvis – så är storfilmens hela uppdrag att släppa loss myterna tills världen står vid ruinens brant.

Det är därför inte förvånande att Hollywoodiseringen av engelsmännens favoritlegend kung Arthur – riddarna av runda bordet, den heliga graalen, 500-talet – vridits upp det senaste decenniet. För Arthur är mer sägen än verklighet. ”England” har projicerats på honom sedan 800-talet och sagorna blir en mätning av tillståndet i landet.

I Antoine Fuquas sågade och floppade Bruckheimerproduktion ”King Arthur” 2004 sparkar således kungen på egen hand ut romarna ur England. TV-serien ”Merlin”, en Harry Potter-stöld, handlade om att hålla samman trollkarlar och riddare, och därmed riket.

Bara häromveckan kom en av flera planerade B-filmer som vill rida på vågen.

Guy Ritchies variant – den första av sex (!) planerade Arthur-filmer från regissören – är däremot en enorm produktion och ett hopkok på olika berättelser om svärdet i stenen. Kung Uther mördas av brodern Vortigern (Jude Law) som slutit pakt med en mörk trollkarl för att ta tronen. Uthers lille son Arthur – den ende som kan dra kungens svärd Excalibur ur stenen och besegra ondskan – flyr och uppfostras på bordell i Londinium. Den som blundar under de gatusmarta scener där Arthur (Charlie Hunnam) växer upp och lurar vikingar i pälshandel kunde vara bland cockneytuggande gangsters i Soho. Ritchie lämnar lika ogärna receptet bakom debuten ”Lock, stock and two smoking barrels” (1998) som Woody Allen släpper sina New York-neuroser.

Men Ritchie mjölkar bara detta (nästan uteslutande manliga) kamaraderi korta stunder mellan sekvenser lånade ur ”Game of Thrones” och utdragna datorgenererade superfajter med jätteormar där man inte uppfattar mer än att Excalibur syns mycket. Hans vägran att överge sitt enda stilgrepp som regissör – ett fartigt berättande som du kan göra hemma med hjälp av snabbspolningsknappen på videon och EDM på stereon – är som vanligt epilepsi för den dramakänslige.

Under tiden målas politiken med rejält bred pensel: Vortigern klär sig i örndräkt, bygger ett Saurontorn och tvingar folket att heila. Motståndsrörelsen – folket mot eliten – gör sig redo. Men Arthur på tronen visar sig än mer anpassad till England-först sentiment: den nye kungen river handelsavtal med vikingarna och Mikael Persbrandts två minuter på duken består av att knäböja för Arthur eller riskera landets vrede.

Som sagt: myter slipper ur flaskor som osaliga andar. Och med dem kommer oanade krafter.