Unge Dan Dunne är lärare i historia i en i huvudsak svart högstadieskola i Brooklyn. Han brinner för sitt ämne, och utan att deklamera högtravande poesi eller hoppa upp på borden, lyckas han förmedla kunskap till tonåringarna som går betydligt djupare är den vanliga årtalsexercisen. Han undervisar om de politiska och religiösa krafter som format vår samtid. Ibland brottas han med eleverna för att understryka sina teser.
Vad är då problemet? Jo, den unge idealisten har haft så svårt för att inse sina begränsningar när det gäller att förändra världen att han tröstat sig med väl djupa drag i crack-pipan.
Under ett hemligt rus på skoltoaletten blir han upptäckt av en elev. Ska hon rusa till rektorn? Nej. Trettonåriga Drey är själv lite av en särling, van att sköta sig själv eftersom hennes ensamstående mamma oftast är på jobbet.
En udda vänskap uppstår mellan dem, ett förbund som går bortom kön och ålder. Ryan Goslin går runt och ger depressionen och den existentiella vantrivseln ett attraktivt och karismatiskt ansikte. Så är han också, ganska sensationellt nog eftersom det är en förhållandevis smal indiefilm, Oscarsnominerad för rollen.
Han är snygg, men distanserad - vilket också tyvärr kan sägas vara filmens eget problem. Man tycker om det man ser och det känns äkta och genomtänkt men man får inte riktigt kontakt med människorna. Tankeväckande och befriande ärligt, men, som sagt, distanserat.