Filmrecensioner

”Jordskott”

Moa Gammel i huvudrollen som polisen Eva Thörnblad.
Moa Gammel i huvudrollen som polisen Eva Thörnblad. Foto: Johan Paulin

Trolsk laddning. ­Urskogsmystik nästa steg för ”nordic noir”.

Musik
4

”Jordskott”
Huvudregi: Henrik Björn
Manus: Henrik Björn, Alexander Kantsjö m fl.
I rollerna: Moa Gammel, Göran Ragnerstam, Lia Boysen, Richard Forsgren. Sänds i tio delar, premiär i SVT1 måndag den 16 februari kl 21.

I slutet av Hasseåtages ”Äppelkriget” ljuder Evert Taubes naturälskande rader ”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill. Jorden vi ärvde och lunden den gröna…” Näcken gnider triumfatoriskt på sin fiol och knyter samman filmens miljökamp: allehanda magiska väsen har kallats in för att rädda det sköna landskapet Änglamark mot naturvidrig exploatering.

Fyra decennier senare tar serieskaparen Henrik Björn upp den kastade handsken. Han laddar sin fascinerande psykothriller ”Jordskott” med magiska undertoner och låter striden om en orörd urskog löpa som en röd tråd genom berättelsen. Skillnaden mellan sagomysiga ”Äppelkriget” och Björns mörka historia är att den här gången är skogens väsen, hämtade från den nordiska mytologin, inte självklart på människans sida.

I centrum finns den fiktiva bruksorten Silverhöjd som i generationer levt på skogsbruk . Polisen Eva Thörnblad återvänder motvilligt hem till byn efter en lång tid. Sju år tidigare försvann hennes dotter spårlöst vid en utflykt till en skogstjärn. Nu är ytterligare ett barn spårlöst försvunnet och Eva vill förstås, i sin stora sorg, koppla ihop gamla händelser.

Laddningen i ”Jordskott” ligger i de djupa skogarnas trolska lockrop. Ett väl beprövat trick sedan skogstokiga ”Twin Peaks”, men även samtida serier som ”Top of the lake” och filmer som Lars von Triers ”Antichrist” har visat vilka metaforiska och dramaturgiska spänningar som går att utvinna ur den otyglade naturen.

”Jordskott” låter ett fint nät av rottrådar väva samman vardagsrealism och känslan av förhöjd verklighet på ett grymt spänningsskapande sätt. Skådespelarna följer snyggt upp det intrikata spelet mellan verklighet och mystik. Moa Gammel gör huvudpersonen Eva med en väl gestaltad, lågintensiv desperation.

Det är roligt att återse Göran Ragnerstam i deckarsammanhang. Hans återhållna spaningsledare i ”Jordskott” påminner om den kriminalpsykolog han gjorde i den enastående ”Graven” för tio år sedan. Hans speciella tillbakalutade, ironiska spelstil och oemotståndliga känsla för tajmning, passar väl in i seriens dova ton.

Det är inte konstigt att ”Jordskott” redan väckt uppmärksamhet internationellt, tomtar och troll är en outnyttjad resurs i ”nordic noir”. Och i en tid när skogarna vi ärvde alltmer förvandlas till konstlade barrträdsåkrar lär ”Jordskott” slå an en hotfull klang även djupt i den svenska folksjälen.