Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

"Känn ingen sorg"

Pål (Adam Lundgren) och Eva (Disa Östrand).
Pål (Adam Lundgren) och Eva (Disa Östrand). Foto: Linda-Maria Birbeck

"Känn ingen sorg" tar ut svängarna och lyckas omvandla energin och skrönorna i Håkan Hellströms texter till ett filmiskt fyrverkeri, skriver DN:s Helena Lindblad.

Film
4

"Känn ingen sorg"

Regi: Måns Mårlind/Björn Stein

I rollerna: Adam Lundgren, Tomas von Brömssen, Disa Östrand, Josefin Neldén, Jonathan Andersson m fl.

Längd: 1 tim 59 min (från 11 år).

I en intervju tidigare i år pratade regissörsduon Mårlind/Stein (tillbaka i Sverige efter Hollywoodutflykter som "Underworld: Awakening" och "Shelter") om möjligheten av att göra en svensk "Mamma mia!". Med "Känn ingen sorg" lyckas de tokbra, minus den internationella strålglansen och skådespelarproffsen.

"Känn ingen sorg" förhåller sig lika lyckligt, rusigt, överspänt och romantiskt till Håkans Hellströms diskografi som Meryl Streep-filmen gör till Abbas hitlåtar. Efter "Mamma mia!"-modellen väver den ihop en sammanhängande historia utifrån rollfigurer, poetiska omkväden och teman från Hellströms sånger.

I centrum står den musikälskande Pål som ramlar fram längs gatorna och plockar ner klirriga glasnoter ur skyn. Här finns också "Kom igen"-Lena, förvandlad till kampsportstjärna och hemligt förälskad bästis och "prinsessan Eva" som förföriskt vampig indiedrottning, liksom barndomspolaren Johnny – han med mörkret och amfetaminet – som står för skuggsidan.

Det är alltså ingen biopic, men storyn speglar förstås delvis den folkkäre Göteborgsartistens tidigare liv och leverne så till vida att den skildrar en ung mans konstnärliga genombrott. Även om Mår­lind/Stein leker med burleska, äckel­speedade popreferenser från filmer som "Trainspotting" med spychocker och toalettdykningar, så påminner "Känn ingen sorg" också om den mer drömska, frans­ka "Gainsbourg – ett legendariskt liv" genom sitt sätt att väva in det sagolika och surrealistiska i den samtida göteborgska verkligheten.

Det härliga med "Känn ingen sorg" är hur Mårlind/Stein tar ut svängarna i Cilla Jackerts smarta manus, både känslomässigt och tekniskt. Därmed lyckas de förmodligen fånga in såväl de fanatiska Hellströms-älskarna som kan pricka in varje, nördig och vällustigt dold referens som den bredare publiken med mer rudimentära Hellström-kunskaper.

Bohemromantikens kulörta lyktor lyser som fyrbåkar i sommarnatten och extrema känslor får geografiska landmärken att implodera – utan att dramat fastnar i putslustig, folkloristisk Göteborgshumor. Det poetiska och prosaiska får lika mycket plats, soliga och svärtade ögonblick avlöser varandra. Adam Lundgren lyckas gestalta Påls självdestruktiva tvångsbeteenden, där ångesten sätter krokben för hans vilja att uttrycka sig, på ett skärande realistiskt sätt.

Alla scener fungerar kanske inte lika övertygande. Den unga och delvis oprövade trion i centrum fastnar ibland i partyklichéerna. De mer krävande, intima ögonblicken blir ibland en smula obekväma. När Håkan Hellström själv i egen hög person dyker upp klädd som en uteliggardandy bryts fiktionen på ett sätt som känns lite mer inställsamt än det nog var tänkt.

Men som helhet lyckas "Känn ingen sorg" med sitt syfte: att omvandla energin och den yviga berättarlusten hos artisten Hellström till ett känslostarkt filmiskt fyrverkeri.