Dave Lizewski (Aaron Johnson) är en typisk amerikansk tonårstönt av det slag man oftast ser på film. Tjejer ignorerar honom. Killar tar hans lunchpengar.
Fem minuter in i filmen sitter han och runkar på sitt pojkrum. Vore jag inte filmkritiker och därmed tvingad att se klart filmen skulle jag rest mig upp och gått. Jag är väldigt trött på att se amerikanska tonårskillar runka. Det borde finnas ett filmrunkförbud. Vad vill man egentligen uppnå? Vi vet att killar runkar, det har vi lärt oss, om inte annat genom amerikansk tonårsfilm.
Nåväl, jag sitter kvar. När han inte runkar läser Dave serietidningar. Dave, som är lika trött på att bli av med lunchpengar som jag är på runkscener, bestämmer sig för att bli en superhjälte. Han kan inte flyga, se genom betong, spruta spindelvätska ur alla hål. Hans enda superhjältedrag är att han inte vill se på när andra blir slagna. Han vill ingripa. Plötsligt är jag lite glad, med betoning på lite, att jag satt kvar.
Dave tar superhjältenamnet Kick-Ass. Han blir snart Youtube-kändis men får också varje ben i kroppen krossat. Tappert reser han sig upp och börjar om och får snart sällskap av likasinnade. Framför allt den 11-åriga lilltjejen Hit-Girl (Chloe Moretz). Hon är den tuffaste tjej jag någonsin sett på film. Hon hugger av armar och ben på skurkar. Skjuter sönder knarklangare, knivskär och svär.
Har man liksom jag ilsknat till över att filmtjejer är så mesiga, får man nu svar på tal. ”Kick-Ass” är full av roliga idéer och snygga färger men är så våldsam att man till slut mår mer illa av det än av allt runk i världen.