Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

”Krakel Spektakel”

När kostym och språkdräkt möts så svindlar det till och barnföreställningen förvandlas till drömsk varieté.
När kostym och språkdräkt möts så svindlar det till och barnföreställningen förvandlas till drömsk varieté. Foto: Alex Lindén

”Krakel Spektakel” är inget för den late och filmen utmanar med sitt lekande och bråkande. Men den som vågar släppa styret blir rikligt belönad, skriver Wanda Bendjelloul.

Barnfilm
4

”Krakel Spektakel”
Regi: Elisabet Gustafsson
Manus: Torbjörn Jansson. Med: Lea Stojanov, Vanja Blomkvist, Anton Lundqvist m fl. Längd: 1 tim 15 min (barntillåten).

Det är lika bra att jag säger det från början. Spjärnar ni emot det allra minsta kommer det här aldrig att fungera. ”Krakel Spektakel” är nämligen något så ovanligt som en musikalisk språklek utan dramaturgiska stödhjul. Det innebär att den som försöker hålla balansen under filmens associativa svängningar är helt ute och cyklar. Den som däremot vågar släppa styret kommer att bli rikligt belönad.

Hellsings poesi är verkligen inget för den familjelate. Den kräver både uppmärksamhet och engagemang av sina läsare. Barn genomskådar genast en halvhjärtad sömnsluddrig uppläsning av ”Summa summarum sexton sardiner…”

När ord som hummermedaljong och sammelsurium dansar fram över sidorna riskerar dessutom kvällens sagostund att förvandlas till ett språktest. Men även om en del av språkmöblemanget kan kännas antikt i dag så är de allra flesta Hellsingska tungvurpor tidlösa. Det är ord och allitterationer som kittlar fram ett fniss i gommen och även om de ibland kan känns svåra för både stora och små så är satsmelodin, rimmen och fantasin alltid lika medryckande.

Att överföra dessa älskade texter, korta och utan något direkt samband sinsemellan, till en sammanhängande berättelse i långfilmsformat är en utmaning. I ”Krakel Spektakel” är det drömmaren Annabell Olsson, Alice i Underlandets sagosyster, som får leda oss in i Allemansland på jakt efter trollkarlen från Indialand, ni vet han som förvandlade sig till ett glas saft och drack upp sig själv. Till sin hjälp har hon Krakel, Opsis, Kusin och så naturligtvis fantasin.

I början, när både uppdrag och karaktärer skall presenteras, känns formen lite trevande men så fort äventyret tar fart och det associativa berättandet tar över försvinner den obekväma känslan. Ramsor och sånger för handlingen framåt. Kostym och scenografi bygger på Poul Strøyers välkända illustrationer. Det är färgglatt och lätt igenkännbart. Möjligen är det lite väl tillrättalagt. Jag säger det eftersom filmens berättarstruktur i övrigt andas den surrealism som Hellsings texter besitter.

I de scener där kostym och språkdräkt väl möts svindlar det till. Vips förvandlas denna barnföreställning till drömsk varieté för alla åldrar. Som när bröderna Gurka (Olof Wretling och Sven Björklund) dansar både vals och mazurka och när den bedårande burleskartisten Selma Selleri (Shima Niavarani) dansar ut på scen i sin kjol med broderi.

”Krakel Spektakel” kommer helt säkert att utmana en hel del vuxna och några barns föreställning om vad en svensk barnfilm ska vara. Det är bra det. För när en film är så här mångordig och bångstyrig så är det en handling i sann Hellsinganda. Det är nämligen inte alla som lyckas leka och bråka med oss på en och samma gång.