Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Kungens val av Erik Poppe

Jesper Christensen gör en -fantastisk prestation som kung Haakon VII. Tuva Novotny spelar som kronprinsessan Märtha.
Jesper Christensen gör en -fantastisk prestation som kung Haakon VII. Tuva Novotny spelar som kronprinsessan Märtha. Foto: Studio S

Vild jakt. Fantastiskt skådespeleri och laddad krigshistoria, skriver Johan Croneman om ”Kungens val”.

4

Krigsdrama

”Kungens val”

Regi: Erik Poppe

Manus: Harald Rosenløw-Eeg, Jan Trygve Røyneland. I rollerna: Jesper Christensen, Anders Baasmo Christiansen, Karl Markovics, Tuva Novotny m fl. Längd: 2 tim 13 min (från 15 år).

 

Sänkningen av den tyska kryssaren Blücher är kanske den viktigaste enskilda händelsen under ockupationen av Norge i april och maj 1940.

Det var en allvarlig missräkning för tyskarna, tusen man försvann ner i Oslofjorden och hela invasionen kom att försenas.

Det gav det lilla försprång kung Haakon VII och norska regeringen behövde för att komma undan de jagande tyskarna. Jakten går norröver, tyskarna sätter in stora resurser för att fånga in de flyende, efter kommer den tyska legationens envoyé med ett förhandlingsförslag (som han nästintill försöker kuppa igenom över huvudet på sina tyska arbetsgivare).

Erik Poppes historiska film förvandlas snart till en begåvad politisk thriller, framburen av fantastiskt skådespeleri. Danske Jesper Christensen har vi sett göra många storartade tolkningar, inte minst i några Per Fly-filmer, frågan är om han inte här, som kung Haakon VII, har en av sina allra bästa stunder i karriären.

Christensen står i centrum, och är i bild, under större delen av filmen, och redan under de första scenerna – när kungen leker kurragömma i snön med barnbarnen – briljerar han med sin totala närvaro. Han ger liv åt, och sätter färg på, kungens många motstridigheter: stor och ståtlig, skröplig och svag, hundraprocentig politisk kyla blandas med förvirring och något närmast paniskt desperat som han hela tiden trycker ner och tillbaka.

Han har också några underbart bra scener mot sin politiskt mer aggressive son, kronprins Olav (briljant spelad av Anders Baasmo Christiansen) – ett far-och-son-samtal som aldrig tidigare blivit av och som nu pyr av besvikelse äger rum mitt i natten, under en rökpaus, på en skogsväg ute i ingenstans, och det vibrerar av frustration.

Erik Poppe imponerar stort både i det historiskt, episka berättandet och det mer dialogstyrda, till hjälp har han ett smart och intelligent manus. Det gäller inte minst det geniala greppet att göra den tyske diplomaten Carl Bräuer till en av huvudpersonerna. Bräuer agerar närmast på egen hand, stick i stäv mot militären och sina diplomatiska/politiska instruktioner, och försöker frenetiskt få till en uppgörelse med norrmännen.

Carl Bräuer görs av österrikaren Karl Markovics, och det blir till ett både vibrerande och glödhett porträtt av en man som närmast slåss för sitt liv (Carl Bräuer avskedades, blev inkallad, skickades till östfronten och satt sju år i ryskt fångenskap). Markovics är också lysande.

Dessutom: stiligt, säkert och vackert fotograferat av John Christian Rosenlund, allt ackompanjerat av kongenial Johan Söderqvist-musik, något av det bästa han gjort i genren.

  • Se mer.

Tre andra filmer av Erik Poppe: ”Tusen gånger godnatt” med Juliette Binoche (2013), dramathrillern ”De osynliga” (2008), grupporträttet ”Hawaii, Oslo” (2004).