Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Laura Poitras: Risk

Julian Assange och Lady Gaga i ”Risk”.
Julian Assange och Lady Gaga i ”Risk”. Foto: Nonstop

Man med storhetsvansinne avslöjar sig själv. Hynek Pallas om ”Risk”, en dokumentär kring Julian Assange.

2

Dokumentär

”Risk”

Regi, manus: Laura Poitras

Med: Julian Assange, Sarah Harrison, Lady Gaga, Jacob Appelbaum m fl. Längd: 1 tim 32 min (från 15 år).

Sommaren 2011: Wikileaksgrundaren Julian Assange sitter i ett buskage på engelska landsbygden. Han är under husarrest på grund av misstankarna om våldtäkt i Sverige men ska överlägga med en kollega. Den vithårige nätaktivisten – vars organisation året före släppt hemliga militärdokument och en video där amerikanska styrkor avrättar irakier – pendlar mellan rimliga säkerhetsåtgärder och förföljelsemani. En fågel kvittrar till och Assange signalerar med handgester att de måste vara tysta.

Bakom kameran står Laura Poitras. Hon har följt Assange under en tid och börjar uppleva att den motstridige personen äter sig in i hennes drömmar och styr filmen: Galen sexförbrytare eller betydande dissident? Med en annan utveckling kanske ”Risk” hade blivit en film som förenat sidorna av Assange till något spännande. Men under arbetet händer något. Poitras kontaktas av Edward Snowden och blir en del av historien om hans avslöjande och flykt. Det resulterar i filmen ”Citizenfour”, som vinner en Oscar 2014. Även om det redan då stod klart att Poitras inte är någon innovativ eller estetiskt inspirerad regissör så var inifrån-historien om NSA-läckan häftig nog: en thrillerartad berättelse om global övervakning.

Det kan man inte säga om backspegelmaterialet här. Poitras tycks, likt resten av världen, ha tröttnat på Assange. Hon doppar tån i kända händelser – från avrättningsvideon 2010 till mejlläckan inför det amerikanska valet. Men så välkända saker måste serveras som en ny berättelse eller ha en unik vinkel. Vägen Poitras har valt är den sämsta: nedslag i samtal och ögonblick som ska fånga hennes motstridiga känslor för Assange medan Wikileaks faller isär omkring dem.

Det är ostrukturerat och tråkigt. Och frustrerande då man ser glimtar som kunde ha utvecklats. Som när nätdissidenter utbildas under den arabiska våren. Eller hur riskfylld den radikala miljön kan vara. Eller om Wikileaks hade kunnat utvecklas till något annat än det ryska instrument Assange nu tycks vara. Men ingen i kretsen uttalar sig oberoende av Ledaren.

Behållningen av filmen är därför något vi redan vet: Assange framstår som en osympatisk idiot med storhetsvansinne. Man riktigt ser hur advokaten som ska ge råd kring de svenska anklagelserna vrider sig när han börjar orera om socialdemokratiska konspirationer och lesbiska kvinnor.

Men visst – bara för att du är dum i huvudet betyder det inte att de inte är ute efter dig. Här får man dock svart på vitt att Julian Assange på egen hand har levererat något som aldrig hade skett om amerikanerna hade låst in honom våren 2010:

En fullständig diskreditering av både sig själv och Wikileaks.

Inte ens CIA hade kunnat fantisera ihop ett sådant scenario.

  • Se mer.

Tre andra filmer av Laura Poitras: ”Flag wars” (2003), ”My country, my country” (2006), ”The oath” (2010).