Filmrecensioner

”Man tänker sitt”

Jimmy bär sin son som om det var den sista droppen vatten.

Jimmy bär sin son som om det var den sista droppen vatten.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Filmrecension

Regi: Fredrik Wenzel och ­Henrik Hellström

Titel: ”Man tänker sitt”

Kategori: Drama

Längd: 1 tim 15 min (barntillåten)

Medverkande: Sebastian Eklund, Jörgen Svensson, Christina Hellström m fl

Magisk filmdebut.Falkenbergarna Fredrik Wenzel och Henrik Hellström gör skön idéfilm om livet i ett stillsamt svenskt radhusområde vid skogens rand. En mörk och vacker skildring som pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Magisk filmdebut.Falkenbergarna Fredrik Wenzel och Henrik Hellström gör skön idéfilm om livet i ett stillsamt svenskt radhusområde vid skogens rand. En mörk och vacker skildring som pendlar mellan hopp och förtvivlan.

”Det är ett löjligt krav alla ställer att man ska tala så att alla kan förstå. Varken människor eller svampar växer på det viset. Som om naturen bara hade ett slags förståelse. Som om det fanns en trygghet enbart i dumheten.”

Läs det här David Henry Thoreau-citatet en gång till.

Annons:

Det är något att hålla i handen, en bruksanvisning kanske, när man ger sig in i de drömska landskapen i ”Man tänker sitt”. För det är ingen helt lätt resa. Storyn är inget, tillståndet allt. Orden sägs av den 11-årige Sebastian som bor i ett halländskt radhusområde i skogen. Han är ett rödlätt, genomskinligt väsen, ett naturbarn som med vädjande röst sätter ord på sin tillvaro, då och då hämtade från den amerikanske 1800-talsförfattaren som gjorde filosofi och politik av sitt skogsliv i Walden.

Men tro inte att han bara tomtar runt. Sebastian är en egen liten motståndsrörelse, och långtifrån enbart snäll. Han tar sin mammas guldklocka och slänger i en gatubrunn. Saboterar ett fotbollsmål. Bara så där. Han säger också med ytterligare ett kongenialt Thoreau-citat: ”Det mesta som av mina grannar betraktas som gott är jag innerligt övertygad om är dåligt och finns det något jag kommer att ångra så är det med största sannolikhet mitt eget goda uppförande.”

Sebastian är inte ensam om att ”tänka sitt”, att på sitt eget sätt underminera ordningen i området. En av grannarna, som inte heller följer konventionerna, är den hemlöse Jimmy som drar runt med sin ettårige son på armen, han bor hos föräldrarna – om de är hemma. Han får ingen egen nyckel.

En annan person som passar lika bra i det prydliga området som en elefant i ett glashus är polacken Mischa som smyger runt och försöker fiska i bäckfåran nedanför husen. ”Vad glor du på, har du inte sett en människa?” väser han till en undrande granne. ”Jooo, jag har sett många”, svarar hon lydigt på sin trygga halländska. Mischa svarar med att moona.

På andra sidan finns de som försöker passa in, Sebastians snälla mamma till exempel, som stillsamt vädjar om ordning. Där finns också unge Anders, som köpt huset bredvid sin pappa Gert och renoverar bort sin ångest. Eller bvc-sköters­kan Christina (spelad av regissören Henrik Hellströms mamma) som försöker hindra den tiggande Jimmy från att byta blöjor på marken mitt ute på en tom parkering. När lille Silas skriker får han ett ­cigarrettpaket att tugga på.

Av alla överraskande scener i den här filmen – som är det mest originella och känslomässigt utmanande som man kan se just nu – är det den som gör mest ont. Där finns en ödslighet och en uppgivenhet som drabbar så hårt för att man tror att man kan se barnets öde beseglat just där och då.

Oförutsägbarheten är den stora styrkan i ”Man tänker sitt”. Alla de här människorna är bärare av både hopp och förtvivlan – oavsett hur mycket eller lite de anstränger sig för att passa in. Senare ska vi till exempel se Jimmy gå över stock och sten för sin son. Och hur rörig han än verkar vara så bär han hela tiden barnet som om det var den sista droppen vatten.

Tidigare i somras skrev Martin Gelin i Aftonbladet en intressant text om en pågående omvärdering av Henry David Thoreaus verk, bland annat formulerad i boken ”The Thoreau You Don’t Know”. Den vill slå hål på myten om Thoreau som skogstokig enstöring och i stället leda i bevis att Thoreau bodde i sin stuga i Walden för att i själva verket träna sig på att bli bättre på att umgås med andra. Och att han hade ett djupt politiskt intresse för kollektiva förbättringar i samhället.

Man kan inte riktigt påstå att den sidan av Thoreau influerar filmen, som har en pessimistisk grundton och där många scener inte inger något direkt hopp om kollektiva förbättringar av de mänskliga relationerna grannarna emellan.

Varför är det ändå helt oumbärligt att se ”Man tänker sitt”? För att det är något så ovanligt som en idéfilm som säger något djupt från hjärtat om både skörheten och skönheten i människor som väljer sina egna vägar – men som inte heller romantiserar kaos utan även har ömsint känsla för dem som kan och vill välja tryggheten. För att amatörskådespelarna, de flesta människor från orten och runt omkring de bägge upphovsmännen (som tidigare jobbat med ”Farväl Falkenberg”) har en beundransvärd precision i alla sina roller. För att de naturlyriska bilderna är så vackra och egendomligt förtröstansfulla. Och slutligen inte minst för att Erik Enocksons sakrala toner sveper in hela berättelsen i en smått himmelsk skrud.

0 . Per sida:

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

kdpuff
Foto:DN/Skärmdump

 ”Etiskt vägval.” 380 pastorer skriver under debattartikel i tidningen Dagen.

allians_144
Foto:Lotta Härdelin
rimchattpuff
Foto:Rebecka Uhlin

Vill du rimma, men sitter fast i en dimma?  DN hjälper dig i en timma. 13  7 tweets  6 rekommendationer  0 rekommendationer

 Årets sämsta julklapp? Besvikelsen var stor när lokalvårdarna i Eslöv öppnade sina julklappar

namnbricka
Foto:Alamy

Är du nöjd med julklappen från jobbet?

Annons:
nutidstestet_500
Foto:Henrik Montgomery/TT

Har du hängt med i veckans nyhetsflöde?  Gör veckans Nutidstest här. 21  3 tweets  18 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: