Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

”Någon annanstans i Sverige”

Anki (Marie Richardson), Roland (Jacob Nordensson), Erik (Magnus Roosmann) och Anneli (Helena Bergström) kämpar i motvind.
Anki (Marie Richardson), Roland (Jacob Nordensson), Erik (Magnus Roosmann) och Anneli (Helena Bergström) kämpar i motvind. Foto: Thord Nilsson
Filmrecension
3

Titel: ”Någon annanstans i Sverige”

Regi: Kjell-Åke Andersson

Medverkande: Peter Andersson, Helena Bergström, Marie Richardson, Mikael Persbrandt, Sten Ljunggren, Björn Bengtsson, Magnus Roosman med flera

Längd: 1 tim 41 min, från 11 år

Hans Gunnarssons grupporträtt ”Någon annanstans i Sverige” kom ut 2007. Då skrev DN:s recensent Maria Schottenius så här: ”Spriten har alltid gått åt i Hans Gunnarssons folkhemssvenska villagetton. Men det fanns förr, i varje fall i de första böckerna från slutet av 90-talet, lite glädje också. Eller åtminstone en sorts trygg igenkänning, som man kunde ta för glädje. Nu har det kallnat. Det betyder inte att berättarhumorn försvunnit, men det känns som om man hellre skulle låta sig interneras än sätta sig i en mexitegelvilla med parabol och formklippt buxbomhäck i ett mellansvenskt samhälle med en och en halv mil till närmaste tätort.”

När man ser Kjell-Åke Anderssons filmatisering av Gunnarsson bok känns internering väl milt uttryckt. Landsflykt eller eventuellt självmord känns som bättre alternativ än att flytta in i det fiktiva Borunda (verklighetens Norrbotten), där filmen utspelar det sig. Det är en plats där ödsligheten svävar som en grå dimma över allt, där avståndet mellan människor är tusen mil. Där bor en trasig uppsättning människor, bland annat den alkade Lotto-vinnaren Åke som köper sex av sin gamla tonårskärlek Anki (Richardson) och hårfrisörskan Anneli som drar i sig en vinare på kvarterets pizzeria på vägen hem.

Borunda-borna mår inget vidare. Det gör inte heller folket som passerar förbi. Det där bottenfrusna paret som är på väg att fira en gammal sunkig sverigedemokratisk farsa som fyller sjuttio och dricker whisky på box, borde skickas direkt till Sabbatsbergs familjemottagning. För att inte tala om den småkriminella, taffliga duo som förbereder ett inbrott i byn. Ett mord, ett vådaskott och bilolycka senare är temperaturen om möjligt ännu lägre.

Det vore enkelt att avfärda ”Någon annanstans i Sverige” som väl deprimerad och tonlös. Och lätt att tänka att om man ska göra ett slags folkhemsk ”Short cuts” borde det finnas några lite attraktiva personer som omväxling. Men flera av de till synes så gråmelerade rollfigurerna biter sig ändå fast.

Framför allt kanske Helena Bergströms förtvivlade Anneli som sitter fast i en våldsam relation men hittar ut när hon får syn på ett bokomslag: Olof Lagercrantz Gunnar Ekelöf-biografi med den svindlande titeln ”Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma”. Så fin rolltolkning. Eller Peter Anderssons Åke som mirakulöst reser sig ur snuskgubbeträsket tack vare kärleken.

Det stilfullt konstlösa fotot imponerar. De branta kontrasterna mellan bisarra detaljer, som att Persbrandts paletåklädda stockholmare på besök ger sin far Alessis snygga men löjliga citruspress i present, och greppet att låta Ekelöf-citat sväva över berättelsen, är också klart udda och intresseväckande.