Inte utan viss belåtenhet får jag erkänna att jag ”missade 1:an” (2006). Genren är inte riktigt min likör, även om jag tycker Milan Trenc (som skrev boken) är både en spännande tecknare och filmare. För er som vill datera upp er finns säkert ettan på närmaste bensinmack för en tia. Inget skulle dock förvåna mig mindre om den har spelat in två miljarder – dollar. Det hänger liksom ihop.
Museiföremål kommer till liv på natten. Äventyr skapas. Ben Stiller stelnar. Jo, jag älskade, och älskar, ”Toy story”, det är inte fantasin det är fel på – det är nivån. Man måste ha en viss nivå även på larvet.
Det är med tanke på det ännu svårare att förstå varför man tryfferat rollistan på det här sättet (se ovan), det är i stort sett ingen som tillför något extra. Ja, det måste ju fungera kommersiellt, givetvis, med tanke på hur dyr en sådan här skådespelarparad blir. Det går ett sus genom publiken varje gång det dyker upp en ”oväntad kändis”. Det är kackigt spel rakt igenom.
Det är rent av förtvivlat märkligt att man vill vara en del i detta, men kanske är det så enkelt att man vill ha sällskap i fallet? Eller till banken! Utförslöpor kan ju vara extremt långa och tråkiga och deprimerande. Det är snart bara Woody Allen som skulle kunna rädda Ricky Gervais.