Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

”Pangpangbröder”

Filmrecension
3

Titel: ”Pangpangbröder”

Regi: Axel Danielson

Medverkande: Gustav Erikson, Oskar Erikson m fl.

Längd: 1 tim 20 min (från 11 år).

Svårigheten att skriva om dokumentärfilmen ”Pangpangbröder” ligger i att det känns som jag recenserar två barn. Men så är de t inte. Denna text skall handla om filmen och inte om tvillingparet Gustav och Oskar Erikson. Grabbarna är det inget fel på. Vi möter dem första gången när de är nio år gamla. De lever ett magiskt sommarliv i ett slitet hus på Österlen. Vuxna människor verkar helt frånvarande, solen skiner på killarnas bruna kroppar. Man märker genast att tvillingarna är olika: en är kort och en är lång.

Så blir pojkarna äldre. I 53 scener ur deras liv får vi följa dem tills de blir 19 år gamla. De lär sig cykla, köra moppe, färga håret och dricka sprit. De får slakta gris och träffa tjejer. Föräldraupproret kommer också precis som det skall. Det som skiljer tvillingarna från andra är egentligen ingenting.

Detta är problemet med ”Pangpangbröder”. Det händer liksom ingenting. Att växa upp och fatta sina första vuxna beslut är samtidigt det allra största som händer i vårt liv och borde i sig vara stoff nog för en film men regissören Axel Danielson kommer inte sina systersöner in på livet.

Jag antar att han intresserat sig för killarna eftersom de är tvillingar men ändå olika till växten. Han har säkert tänkt att detta kan bli en spännande historia – att se hur kropparnas utformning också kommer att forma pojkarnas liv. Så blir det dock inte. Oskar verkar inte bry sig om sin längd. Inte hans omgivning heller. Om han innerst inne gör det är detta inget som Danielson lyckas fånga.

Längtar man dock efter sommaren och vill ha en påminnelse om hur det var att gå från barn till vuxen är ”Pangpangbröder” en skön och helt oförarglig film.