Filmrecensioner

Tokhajpad amerikansk skräck riktigt dålig

Publicerat 2009-11-13 21:48

Foto: Paramount / AP Photo

DN:s Johan Croneman gillar inte "Paranormal activity": Jag måste nog tyvärr säga att de riktigt ber om det. Stryk, alltså.

Skriv ut Tipsa Textstorlek

75 kommentarer
0 Bloggar

Filmrecension

http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/paranormal-activity-1.994430
Titel: "Paranormal activity"
Regi: Oren Peli
Medverkande: Katie Featherston, Micah Sloat m fl
Längd: 1 tim, 26 min

Filmrecensioner

Betyg 0.
"The Spirit"

Två skådespelare i ett hus, en förort, San Diego, Amerika. Huset hemsöks, det har (givetvis) något med henne att göra, Katie. Normal tjej, pluggar, normalt förhållande. Micah, sambon, handlar med aktier, teknikbög. När konstiga saker börjar hända i huset vill han givetvis filma allt, banda allt, ljuda allt. Han funderar nog mer på You porn än You tube.

Något är besatt i något annat. Kan det vara något annat än en kvinnokropp? Skulle inte tro det. En subjektiv kamera skall registrera allt åt oss, särskilt när paret sover. I efterhand kan de sedan se vad som hänt under natten. Dörrar stängs, det knirkar och det knarkar. Faktum är nog att man hade behövt något rejält uppåt för att kunna leva sig in i detta. Tänk, det är kanske liasom en drog?! Kan vara en dröm! Livet kan vara som en påse också.

Nåväl, det onda, stora, hemska vill in där, till Katie, under täcket, och stanna kvar. Skrämma bort alla andra som vill samma sak. Döda om det blir nödvändigt. Bli ensam.

Och den som blir besatt, skall snart besätta.

Man kan bli skrämd och man kan bli rädd. Ibland. Det är lite olika. Någon berättar en historia för oss, det går tio, tjugo, trettio minuter, uppemot en timme. Vi sitter och lyssnar fascinerat, och har det fint ihop. Det är klart man blir jävligt skrämd när någon då plötsligt drar upp volymen på högsta, reser sig upp, hoppar och gallskriker i tio sekunder. Man sätter sig ner och fnissar och säger: ”Gud, jag höll på att dö”. Sedan blir det kaffe & kaka.

Rädd är man däremot i dagar efteråt. När det verkligen gäller. I veckor. Det finns skräckfilmer som förstört halva mitt liv. Och jag ser gärna om dem, och jag går gärna igenom det igen. Och igen. Men jag avskyr verkligen när någon kryper upp bakom mig och skriker i örat, för något så extremt banalt som att se mig rädd i ett enda ögonblick.

Två grytlock kan funka.

Jag sitter igenom 86 minuter tokhajpad amerikansk skräck - och ser inte skymten av den. Den har kreerat ”building buzz” på You tube och nätet - det finns inget kreativt alls i vare sig berättandet, sättet att berätta, manus, regi, skådespeleri. Skådespeleri förresten. Nej, inte en skymt av det heller.

Effekterna har gjorts på high school, för roliga timmen, som fritt valt arbete. De är riktigt - skrämmande.

Kejsarens nya kläder? Ja, eller Kejsarens gamla kläder. Det är i alla fall the same old story. Blir den inte allt vanligare för var dag just nu? En vilsen bransch söker sin själ. Vi har några färska svenska exempel att fundera över.

Och i stort sett varenda kritiker och filmjournalist, världen över, har försökt överträffa varandra i att förstå ”fenomenet”. Vem vill inte hajja det nya? Säg bara nätet i din nästa lansering, och en fullständigt hyperängslig filmbransch löper amok.

Det är väl ändå det riktigt skrämmande med den här historien.

Lång näsa och lurad. Du med, och jag med.

Johan Croneman

Läs mer: ”Trubbel i paradiset”

Kommentarer(75)

Visar 1-10 av 75. Per sida:

Croneman var en av mina favoritrecensenter förut. Vad har hänt? Sorgligt! Läs vad nestorn Roger Ebert har att säga om filmen istället.

Mats, 23:55, 18 november 2009. Anmäl

@Rossi
Grymt bra spaning!

Hmm, 12:11, 18 november 2009. Anmäl

Bästa recensionen på länge. Precis vad jag kände när jag såg filmen. Det är inte svårt att få folk att hoppa till ibland om man vill det. Men vad vill filmen säga?

Mikael, 12:23, 17 november 2009. Anmäl

Fan, är det Jens Lapidus som skrivit recensionen?

Rossi, 10:42, 17 november 2009. Anmäl

fan v atrött man blir på allt gnällande om "kulturfachister". "ohh om den inte varit hajpad hade han hajpat den", "kritiker som hyllar konstiga filmer gör det bara för att de inte förstår och vill hänga med" etc. Likadant lät det när Coldplay varit och spelat, kritikerna förstod ingenting och magnus uggla hade allt rätt helt plötsligt.
Fatta, det finns bra och dålig konst! och det finns dom som vet mer om kultur än vad andra gör, och därför jobbar dom med det.

arne, 10:20, 16 november 2009. Anmäl

Det känns som att helt fel person har recenserat den här filmen. För en allround filmkritiker finns det inte mycket att hämta precis, den här filmen är inte menad som en djupdykning i filmkonsten eller i någonting alls för den delen.
Det här är helt enkelt 100% en film som är menad att skrämma skiten ur den yngsta generationen skräcknördar. Dvs de som ägnar absurt mycket tid åt att nosa reda på och sträcktitta på vartenda liten skräckfilm som går att läsa om på nätet, jagar upp sig över wikipediasidor och youtubeklipp i hopp om att hitta något övernaturligt som kan framkalla rysningar. Skräckfilm som är bra film och skräckfilm som är bra skräck är sällan samma sak längre, iallafall inte för denna nya generation skräcknördar.
Jag har verkligen letat efter något som skrämmer riktigt illa i många år och dessvärre har det mest varit som att leta efter nålar i en höstack. Missförstå mig inte, jag har en stor kärlek för filmisk och mångfacetterad skräckfilm också om den görs rätt. Dock är d

mango, 15:02, 15 november 2009. Anmäl

Recensionens kvalité matchar filmens.
Jag satt mest och störde mig på pojkvännen, vars karaktär retade mig något fruktansvärt. Så mycket att jag glömde bort att vara rädd. Han bryr sig inte ett dugg om sin flickvän som bönar och ber att han ska låta bli när han desperat springer omkring med filmkameran. .
Angående recensionen: Jag bryr mig inte speciellt mycket att det är "dålig svenska" som vissa gnäller om. Jag tycker mest att den är stakig och förvirrad. Han kanske skrev den i vredesmod.

Juvstahl, 14:01, 15 november 2009. Anmäl

Har precis sett filmen, och kan bra konstatera att det var 1h 40 min av mitt liv som aldrig får tillbaka. Jag kan sträcka mig till att den har ngn enstaka obehagliga scener, men i överlag så var den otroligt tråkig.

franco, 01:00, 15 november 2009. Anmäl

Jag är förvånad över denna artikel, jag trodde att de seriösa kulturrecencenterna skulle hylla denna film.
Cornelis Vreeswijk beskrev en gång "Hönan Agda" som "dålig som visa betraktad, men charmatisk som ett konstverk betraktad"; det samma kan sägas om denna film. Den är dålig som film betraktad (story etc.), men som konstverk (skräckfilm) är den föredömlig i sin enkla form. Med en minimal budgett (15000$) och mycket primitiva metoder lyckas filmskaparna att få hela biosalonger att hoppa i stolarna.
En effekt som många mångmiljonsskräckfilmer totalt misslyckats med.

Johannes, 18:54, 14 november 2009. Anmäl

Gillar den här recensionen.
Och till "Ola" som påstår att det är "dålig svenska" kan gå och lägga sig. Det finns inget "dåligt svenska", det är språks utveckling. Det du säger sa man på 1600 - talet också. Pratar vi som dom idag? Nope.
Jag blir också förbannad på fattiga filmer som görs på löpande band; använd de pengarna till mer kreativa produktioner.

namn, 18:08, 14 november 2009. Anmäl