Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Paterson av Jim Jarmusch med Adam Driver och Golshifteh Farahani

En sammanbiten Adam Driver och en sprudlande Golshifteh Farahani spelar det unga paret.
En sammanbiten Adam Driver och en sprudlande Golshifteh Farahani spelar det unga paret. Foto: Mary Cybulski

En man och en stad. Jim Jarmusch mejslar fram livet med oändligt tålamod.

Drama
4

”Paterson”

Regi, manus: Jim Jarmusch

I rollerna: Adam Driver, Golshifteh Farahani, Rizwan Manji, Barry Shabaka Henley m fl. Längd: 1 tim 58 min (från 15 år).

En man som är en stad, en stad som är en man: båda med namnet Paterson. Staden ligger i New Jersey, inte minst omtalad för sitt vattenfall. Mannen är en diktande busschaufför med Buster Keatonskt stenansikte och anteckningsboken i väskan tillsammans med den omtänksamma lunchbox som frun skickat med.

Jim Jarmusch, den lakoniska humorns specialist, gör något märkligt med historien om denne busschaufförs vardagsrutiner.

Paterson vaknar. Han går till jobbet. Han tar emot dagens klagande litania av sin arbetskamrat. Han skriver några rader. Han kör sin vanliga rutt och observerar staden genom fönstret. Han kommer hem och är snäll mot sin vackra fru. Han lyssnar på hennes entusiastiska utläggningar om dagens heminredningsinsatser som alla går i svart och vitt med oändliga variationer.

Varje kväll tar han den engelske bulldoggen Marvin på kvällspromenad. Ett stadigt uppehåll gör han på en bar, där alla känner varandra och ägaren med stolthet pryder väggen med varje tidningsklipp om och varje porträttfoto på någon av orten Patersons tidigare och nuvarande celebriteter och halvcelebriteter. Och de är många, från boxaren Rubin Hurricane Carter till komikern Lou Costello, ena halvan i duon Abbott och Costello.

I obestridligt centrum för filmen och Paterson själv står poeten William Carlos Williams, vars diktverk om staden finns i tummad samlingsvolym i vår busschaufförs diktarkällare.

Då och då utbryter viss dramatik, men alltid nedtonad och kortvarig på typiskt Jarmusch-vis. Det är i vardagens många variationer den verkliga dramatiken uppstår, medan Patersons – både mannens och stadens – liv stilla flyter fram.

Med oändligt tålamod och sinne för detaljer mejslas det fram: i gränslandet mellan Patersons inre och yttre liv, liksom i hans frus likaledes obändiga skaparlusta från textiltryck till macaronsbakande och dröm om barn, gärna tvillingar.

”Paterson” rör sig parallellt med det unga paret, perfekt gestaltat av en till synes sammanbiten Adam Driver och en sprudlande Golshifteh Farahani, men gör då och då ömsinta nedslag när deras båda linjer löper ihop.

Med filmens gång skärps också åskådarens uppmärksamhet inför varje variation, nyans och förändring, som inte behöver vara särskilt stor, ungefär som i vars och ens vardagliga tillvaro. Som livet självt, skulle man kunna utbrista om det inte låter alltför gottköpsaktigt. Här ska inte detaljerat beskrivas hur de stora små variationerna landas och gestaltas, men i likhet med den japanska poet som Paterson möter på en parkbänk vid det berömda stora vattenfallet vill man till sist bara utbrista i ett klarögt och leende: ”Aha!”

Se mer. Tre andra filmer av Jim Jarmusch:

”Down by law” (1986)

”Night on earth” (1991)

”Broken flowers” (2005)