Jag blev imponerad av Robert Pattinson i ”Twilight”. Han var inte bara en omänskligt snygg vampyr, han lyckades också skänka sin rollfigur ett uns av tonårsförälskelse, fumlighet, nervositet. Med kombinationen skönhet och sårbarhet gick han rakt in i hjärtan jorden runt, och i dag är Robert Pattinson en industri. Sätter man hans ansikte på en tidning går upplagan i taket. Han är så populär att det är pinsamt – klart han vill göra en allvarlig film.
”Remember me” är Pattinsons försök att vara mer än dyrkad. I rollen som Tyler – en tvär och deprimerad 22-åring – drar han omkring i New York, tar strökurser på universitetet, sörjer sin nyligen bortgångne bror, älskar sin lilla syster och hatar sin pappa. ”Remember me” är full av ansträngande uppgörelser mellan far (britten Pierce Brosnan som talar misslyckat Brooklynmål) och son. De grälar på krogen, i styrelserummet, på kontoret och med varje gräl blir Pattinson mörkare och surare och närbilderna på honom längre och tätare.
Intrigen mellan far och son får dock aldrig utvecklas ordentligt. I stället presenteras nya konflikter: en kärlekshistoria byggd på en lögn, en desillusionerad snut och alkoholproblem. Vi får ett myller av oerhört dramatiska händelser som det inte görs något av. Bara en sak utnyttjas fullt: Robert Pattinson.
I ”Remember me” får fanatikerna se mer än nog, och på pressvisningen såg till och med tonårstjejerna irriterade ut. En dålig och krystad film blir inte bättre av att slänga in en idol i varje scen.