Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Roger Michell: My cousin Rachel

Rachel Weisz spelar den mystiska Rachel.
Rachel Weisz spelar den mystiska Rachel. Foto: Fox IBL

Kostymerad hämnd. Lyxigt, vackert men spänningslöst om sex och död, skriver Jane Magnusson om ”My cousin Rachel”.

2

Drama

”My cousin Rachel”

Regi, manus: Roger Michell

I rollerna: . Längd: 1 tim 46 min (från 7 år). Språk: engelska.

Philip Ashley (Sam Claflin) är en stilig ung godsägare någonstans bland Cornwalls alla vackra och ödesmättade klippor. I filmens öppning får vi lära oss att han växte upp här som föräldralös, omhändertagen av sin kusin Ambrose. En man han älskat som en egen far. En man som märkligt nog aldrig intresserat sig för kvinnor. Som Ashleys berättarröst förklarar:

– De enda kvinnorna som släpptes in i huset var Ambroses många hundar.

Det känns som en liten udda detalj att släppa in i denna rätt svepande detaljlösa öppningsmonolog. Det blir för tydligt att denna kvinnolösa existens kommer att bli avgörande och övertydlighet är en brist som präglar hela filmen.

Den fina Ambrose blir sjuk och måste fara söderut till Italien för att tillfriskna. Ashley längtar men får nöja sig med de många brev som Ambrose skriver. Brev där han bit för bit börjar avslöja att han träffat en underbar kvinna, sin kusin Rachel, som är änka och bosatt i Florens. I breven hem märks det att kärleken växer, så en dag kommer ett fruktansvärt kuvert där Ambrose beskriver att Rachel bevakar honom som en hök och att hon är i färd med att döda honom.

– Kom fort!

När Ashley anländer till Florens är det för sent. Ambrose är död, Rachel är försvunnen och kvar finns bara lusten att hämnas.

”My cousin Rachel” har stor potential. Filmen känns oerhört lyxig. Långa åkningar över böljande grönska, svindlande klippor och galopp genom skogarna bäddar för stor romantik. Perfekta dukningar, vackra interiörer och förstklassigt skrädderi blir en tillknäppt motsättning till den vackra naturen. När Rachel (Rachel Weisz), den mystiska änkekusinen med den stora sexuella aptiten, dyker upp i allt detta förväntar man sig ett fyrverkeri av drama och intriger. Det blir inte ens en kinapuff.

Författaren Daphne du Mauriers mest kända verk är romanen ”Rebecca” som 1940 blev film regisserad av mästaren Alfred Hitchcock. Även ”My cousin Rachel”, när den filmades 1952, blev en succé och Richard Burton nominerades till en Oscar för sin tolkning av Ashley.

Samma ära lär inte tilldelas Sam Claflin vars insatts i filmen är dess stora brist. Claflin blir aldrig trovärdig som oskuld. När han blir besatt av Rachel blir det mest fånigt. Han beter sig så klantigt och omotiverat att man tycker att han får skylla sig själv för all den olycka som befaller honom. Det uppstår aldrig någon spänning mellan Rachel och Ashley eftersom hon omöjligen kan falla för en så töntig man.

Men visst, historien är för bra för att helt gå till spillo på grund av felaktig casting. Runt sig har Ashley förmyndare och advokater som gör sitt jobb och den stora frågan – är Rachel en mördare eller inte – går att grubbla över. Kanske är hon en lycksökerska eller bara en stark kvinna i en för kvinnor hopplös tid?

Men tyvärr så grubblar man inte särskilt länge. Filmen försvinner ur huvudet så fort man lämnat salongen.

Tre andra Daphne du Maurier-filmatiseringar:

”Fåglarna” (1963), ”Rösten från andra sidan” (1973), ”Jamaica inn” (2014).