Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Filmrecensioner

"Så nära”

Tonåringarna Angela och Arina pratar gärna om sina idoler i tyska Tokio Hotel.
Tonåringarna Angela och Arina pratar gärna om sina idoler i tyska Tokio Hotel.
I Rågsved är alla bara arga och springer omkring och skriker, säger tonåringarna Angela och Arina och tar gärna sin tillflykt till skogens bergknalle, någonstans bortåt Magelungen kanske.
Filmrecension
4

Titel: "Så nära"

Kategori: Dokumentär

Regi: Emilie Wallgren, Ina Holqvist

Längd: 28 min

Där för de intensiva samtal om livet och framtidsdrömmarna och resonerar om sina idoler i tyska Tokio Hotel, ett popband som sällan eller aldrig förknippas med punkens stockholmska stamort. De är inbitna fans till den glammiga gruppen, i synnerhet till sångaren Bill Kaulitz och hans tvillingbror Tom, gitarrist. I Rågsved är de tämligen ensamma om sina musikaliska preferenser.

Men det är inte i första hand fankulturen som präglar ”Så nära” – även om den inleds med ivrig, svimfärdig väntan på idolernas ankomst och autografer utanför Sheraton.

De är som tvillingar själva, Angela och Arina: självständiga, viljestarka, ambitiösa, inte bara förenade i sitt stora projekt att resa till Berlin och se och komma nära Bill Kaulitz i helformat, åtminstone som vaxfigur i Madame Tussauds tyska filial.

”Så nära” handlar också om familj, yrkesval, hårfärgning och andra vardagsbestyr, men framför allt om värdet av vänskap. I en övergångstid är intensivt dyrkade gemensamma pojkbandshjältar en viktig projektionsbild för kärleken, livet självt och inte minst för att överbrygga avståndet till allt som tycks ouppnåeligt – och för att få gråta ut över besvikelser med den förstående trösten strax intill. Vi har alla varit där. Det finns en absolut självklarhet, en lätthet och obesvärad närhet i denna med rätta redan rosade film.

Allra bästa betyget bör nog vara att man besviket suckar ”redan slut?” när filmarna efter en halvtimme avslutar sitt ovanligt tilltalande porträtt av två ”vanliga” tjejer.