Med vänner som CIA behöver den amerikanska utrikespolitiken inga fiender. Det vet alla konsumenter av underhållningsfilm och tv-serier, senast till exempel ”Homeland”.
USA:s underrättelsetjänst har, efter bland annat de tio senaste årens debacle i Irak och Afghanistan, varit en tacksam slagpåse för fiktionen. Att det finns så många filmer som handlar om agenter som flyr sina uppdragsgivare (typ ”Bourne”-filmerna) talar sitt tydliga språk.
I ”Snabba cash”-regissören Daniel Espinosas första internationella film, ”Safe house”, får CIA extra dålig reklam. Och då talar vi inte bara om förbjuden vattentortyr.
I centrum står den unge gröngölingen Matt (Reynolds) som sitter och surar i Kapstaden och drömmer om mer prestigefyllda placeringar. Helst i Paris. Men när en högriskfånge, Denzel Washingtons avhoppade agent Tobyn Frost, hamnar i det särskilda CIA-gömställe som Matt bevakar blir det mer action än han önskat. Den udda fången har ett koppel av högpotenta gangstrar efter sig, ledda av en tufft sammanbiten Fares Fares (”Farsan”).
Det blir otaliga, hysteriska biljakter på Kapstadens bakgator, eldstrider i Johannesburgs kåkstäder, uppgörelser på den sydafrikanska landsbygden. Lokalfärgen är det inget fel på, och filmen utnyttjar de exotiska miljöerna till max. Visuellt är ”Safe house” stilfull och frossar elegant i de brända färgtoner som finns i ursprungsmiljön. Men ett problem är att man aldrig kommer nära rollfigurerna eller att det blir någon intressant fördjupning i den politiskt heta frågan om CIA:s roll.