På flykt. Stramt om gängvåld.
Godstågen rullar norrut från Mexikos sydliga gränsstad Tapachula. Taken är fyllda av centralamerikanska migranter som bokstavligen riskerar sina liv. Före varje stopp måste de hoppa av tåget för att undvika poliskontroller och internering och sen springande försöka hinna ikapp. På ett sådant godståg rullande genom det mexikanska landskapet knyter amerikanen Cary Fukunaga ihop sina två parallella teman.
Han nöjer sig inte med att berätta flyktingdramat om Sayra som med sin pappa och farbror är på väg från Honduras till New Jersey. Han skildrar också en ung medlem i Mara Salvatrucha, en extremt våldsam gängbildning som uppstod i Los Angeles bland salvadoranska krigsflyktingar och som sedan spritt sig tillbaka till El Salvador och Mexiko – i synnerhet i sydliga Chiapas – och dessutom över hela USA.
Genom denne Willy med gängnamnet Casper (Édgar Flores som med rätta blivit skådespelarbelönad, senast av Stockholms filmfestival) skildras gänglivet i sina mest obehagligt hierarkiska och hänsynslösa former. Men också vad det har att erbjuda som ersättningsfamilj och som identitet. Den cyniske kommer naturligtvis här att utbrista att allt om latinamerikanska gäng och våld har ju berättats förr, i exempelvis Fernando Meirelles ”Guds stad” eller José Padilhas ”Tropa de elite”.
Men ”Sin nombre” saknar Meirelles kitschighet och det avhumaniserade ultravåldet hos Padilha. Snarare går tankarna till Matteo Garrones ”Gomorra”, inte bara för de skrämmande bilderna av hur barn initieras i gängpraktiken. Fukunaga berättar klassiskt, välskrivet och välspelat, spänningsladdat och realistiskt. Med hjälp av Adriano Goldmans (lägg namnet på minnet!) skickliga bilder skildrar han en verklighet som inte minst de egna landsmännen borde påminna sig.
Titeln ”Sin nombre”, ”Utan namn”, framstår till sist en smula ironisk. Hos Fukunaga får många – om så den mest tatuerade och samvetslösa gängledare – både namn och mänsklig dimension.