Klicka på sök. Kärleken finns på nätet, eller? I "Sök" går Amanda Ooms på jakt efter kärleken via hemdatorn och får en uppsjö romantiska dejter att välja mellan. Men lyckan visar sig svårfångad.
Lisa (Amanda Ooms), 38, lever ett bekvämt singelliv i storstan men vill gärna träffa en kille. De flesta i bekantskapskretsen är redan gifta, har ungar, hundar, villor. Mer eller mindre lyckliga, men ändå.
En kompis rekommenderar att hon ska kolla efter kärleken på nätet i stället för att förlita sig på det mer slumpmässiga utelivet - och framför allt inte på den flyktige globetrottern Björn (Michael Persbrandt) som kommer ibland men mest går. Snart har Lisa en uppsjö av mer eller mindre romantiska dejter att välja mellan. Många självupptagna knäppgökar, men ändå.
Maria von Helands svenska långfilmsdebut känns till att börja med rimlig och rätt kul tänkt. Tidigare har hon visat sig vara en energisk och effektiv historieberättare med sitt tyskproducerade förstlinsgverk "Big girls dont cry" (2002).
Och efter att ha sett en rad väninnor i verkliga livet hitta nya livskamrater på nätet ser jag väldigt gärna en film på det samtida ämnet.
Det ska genast sägas att "Sök" inte är någon glättig eller lättköpt romkom. Det är visserligen fullt av snygga, kända människor i flotta miljöer. (Amanda Ooms, med sin egensinniga blandning av modern styrka och en lite sekelskiftesaktig skörhet, är som klippt och skuren för rollen.) Dejtkavalkaden, där kulturkändisar som Stig Larsson och Carl-Johan Vallgren dyker upp, rymmer en hel del bisarr humor men också rätt otäcka studier i psykopatologi. Och sorgen och ångesten över misslyckade livsval och förnedrande situationer ligger hela tiden strax under ytan och är lätt att relatera till.
Det gäller inte bara huvudpersonen Lisa utan även snart sagt alla medverkande. Bästa kompisen Vera (Lia Boysen) har ett hemligt förhållande till sin gifta chef (Johan Rabeus), småbarnsmammor förvandlas till sexmissbrukare, gamla vänner blir fiender.
Men någonstans i mitten tappar "Sök" fokus och blir mer klyschig och mycket mindre smart än den hade behövt vara. Samtidskänslan vittrar när folk brister ut i saker som: "Det är den där jävla datorns fel, alltihopa" och skärmar slås sönder i frustrerat vredesmod. Plötsligt är tekniken den stora boven.
Man kanske kan bortse från att Pernilla August redan spelat en bedragen hustru med fårad min i minst tre svenska filmer de senaste åren. Men det går inte att svälja att "Sök" övergår från att vara en helt okej historia om relationsdramatik till att bli en psykologisk thriller - en b-variant av till exempel den svenska 80-talsrysaren "Falsk som vatten".