Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

Sommaren 71 – drama med Cécile de France

Izïa Higelin och Cécile de France gör huvudrollerna i ”Sommaren 71”.
Izïa Higelin och Cécile de France gör huvudrollerna i ”Sommaren 71”. Foto: Folkets bio

Hand i hand. Vackert kärleksrus och hetsig kvinnokamp.

Drama
4

”Sommaren 71”
Regi: Catherine Corsini
Manus: Catherine Corsini, Laurette Polmanss. I rollerna: Cécile de France, Izïa Higelin, Noémie Lvovsky.
Längd: 1 tim 45 min (från 15 år).

En grupp kvinnor rusar ner för gatan, tafsar på alla män de möter, och skriker: ”Hur tror ni det här känns för oss va?” Plötsligt ilsknar en av männen till varpå tumult uppstår.

Den förbipasserande Delphine, precis nyanländ i Paris, golvar mannen med en rak höger och ansluter sig sedan till gruppen av kvinnor som flyr med första bästa buss. Delphine blir genast blixtförälskad, inte bara i den anarkistiska kvinnorörelsen utan också i en av aktionsgruppens starkast lysande stjärnor, den karismatiska Carole.

För just nu, denna underbara sommar 1971, tycks precis allt vara möjligt.

Det är inte första gången Delphine blir förälskad i en kvinna men i den miljö där hon är uppvuxen, en bondgård i södra Frankrike, är en öppen lesbisk kärleksrelation helt otänkbar. I de feministiska kretsar hon nu rör sig i löper kvinnokampen parallellt med homorörelsen.

Denna bubbla av nyvunnen frihet spräcks emellertid när hennes far plötsligt insjuknar och hon är tvungen att återvända till föräldrahemmet för att ta hand om gården. Väl tillbaka i den konservativa miljön på landet sätts Carole och Delphines passionerade kärleksaffär på prov.

”Sommaren 71” illustrerar uttrycket ”Det personliga är politiskt” som myntades av den amerikanska feministen Carol Hanisch så väl.

Kvinnokampen pågår lika mycket inom Delphine som runt omkring henne. Varför anses det orimligt att hennes driftiga mor själv tar över gården och vad är kampen egentligen värd om man inte lever som man lär?

Den intensiva kärleken mellan Carole och Delphine är vackert skildrad. Deras ömsesidiga dragningskraft manifesteras i ett antal sexscener som inte distraheras av den manliga blickens objektifierande intrång. De förmedlar snarare en febrig känsla än fastnar i utdragna anatomiska redogörelser.

Alltför ofta slår sjuttiotalsskildringar över i kitsch med konsekvensen att medaljongtapeter och tajta jeanskostymer till slut hotar att äta upp hela handlingen. I det här fallet verkar den typen av tidsmarkörer dock inte ha varit en särskilt viktig drivkraft.

Snarare tycks det som om berättelsen förlagts till 70-talet för att komma åt den där febriga politiska energin som präglade tiden, så att den i sin tur skulle kunna korsbefruktas med filmens heta kärlekshistoria. Kontrasten mellan de kaotiska abortaktionerna i storstaden och det vackra och stillsamma livet på landet skapar också en bra dynamik i berättelsen.

Filmens svenska titel döljer en dimension. Originaltiteln, ”La belle saison” (Den vackra årstiden) blir som en slags skördemetafor som syftar till den tid på året då jorden är som mest fruktbar och ett litet frö till förändring har som lättast att slå rot.

”Sommaren 71” fångar så väl denna tid som genomsyrades av idealism och tro på att detta skulle vara möjligt för envar, både vad det gäller det politiska och det personliga.

Se mer. Tre andra filmer om kärlek mellan kvinnor

”Carol” (2015)

”Blå är den varmaste färgen” (2013)

”Bound” (1996)