Filmrecensioner

”Super 8”

Filmrecension
2

Titel: ”Super 8”

Kategori: Thriller

Regi: och manus J J Abrams

Medverkande: Joel Courtney, Riley Griffiths, Elle Fanning m fl.

Längd: 1 tim 51 min (från 11 år)

En natt 1979 slinker några ungdomar ut för att med en super 8-kamera ta en scen till sin zombiefilm och råkar bli vittnen till en tågurspårning av guds nåde.

Efter tågolyckan invaderas den lilla staden i Ohio av soldater som tar hand om allt och berättar föga. När filmen framkallats visar det sig att något mystiskt smet ut ur det havererade tåget.

”Lost”-skaparen J J Abrams återuppväcker Steven Spielbergs ”ET” från 1982, med Spielberg som producent, och försöker göra något eget genom att fylla på med mystifikationer. Men det är svårt att bli riktigt upphetsad. När trädkronor skakar till, märkliga varelser skymtar i foton, och Något Stort krossar sheriffens bil vet numera alla barn att det är farbror Abrams som smyger omkring i buskarna igen, efter att ha sagt att han bara skulle ut och köpa tidningen.

Det har gått sex år sedan första avsnittet av ”Lost” sändes i Sverige och det märkliga är att J J Abrams inte blivit bättre på att använda de grepp för vilka han först uppmärksammades. Redan i tv-serien var det tydligt att han älskade att hitta på gåtor men inte hade tålamod att knåpa ihop bra svar. Det slog tillbaka mot honom då sista ”Lost”-avsnittet gjorde många tittare sura.

I ”Super 8” finns också gott om lovande idéer som Abrams kastar in, den ena efter den andra, råa och obearbetade. Titeln är utsökt lockande, säkert vald för associationerna den väcker till smalfilmen från Kennedymordet, alla konspirationsteoriers främsta talisman. Men de unga entusiasternas filmstump visar sig sedan vara utan betydelse för handlingen.

Själva mödorna kring filmandet är dock filmens hjärta. Abrams tycks känna på riktigt för Riley Griffiths unga zombiefilmregissör, ivrig, väl medveten om skruttigheten i den egna utrustningen, ändå salig när han lyckas få sitt lättdistraherade team på plats och äntligen kan börja skapa. Detta återupplivande av 1980-talsfilmens unga kompisgäng är filmens mest lyckade och mest försonande drag.

I övrigt är ”Super 8” samma inledningsvis fantasieggande, sedan frustrerande idé-tombola som ”Lost”. J J Abrams är en udda kombination som filmskapare, så smart när det gäller att hitta uppslag till filmer vi vill se, nästan hjälplös när det gäller att foga ihop idéerna. Han för tankarna till Alfred Hitchcock, som i François Truffauts intervjubok ofta förlorar sig i beskrivningar av scener han tänkt ut som skulle kunna bli mycket rafflande, och sedan avslutar med att han tyvärr inte hittat något sätt att få in dem i en film. Abrams försakar inga sådana älsklingsidéer, han arbetar efter Abrams princip: det finns inte något mysterium så stort att det inte kan förklaras med hjälp av ett ännu större mysterium. Ska man se hans filmer bör man hålla med om den teorin.