Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Filmrecensioner

"Svinen"

Marco (Vincent Lindon) och systerdottern Justine (Lola Créton) som har utsatts för ett brutalt sexualbrott.
Marco (Vincent Lindon) och systerdottern Justine (Lola Créton) som har utsatts för ett brutalt sexualbrott.

Poetiskt och brutalt utan våld. Claire Denis har lyckats göra en av årets obehagligaste filmer. Den stora behållningen av ”Svinen” är friktionen mellan filmens våldsamma ramberättelse och känslostormarna under ytan, skriver Wanda Bendjelloul.

Dramathriller
4

Svinen”
Regi och manus: Claire Denis
I rollerna: Vincent Lindon, Chiara Mastroianni, Lola Créton, Sylvie Bataille m fl.
Längd: 1 tim 23 min (från 15 år).

När Claire Denis besökte Stockholm i förra veckan sa hon lite lakoniskt: "Making film is trouble everyday." I sin senaste film "Svinen" har hon bestämt sig för att bråka rejält med sin publik också. För redan i öppningsscenen etablerar hon den mörka och suggestiva atmosfär som kommer att prägla resten av filmen. Det regnar. En ung naken kvinna, endast iklädd ett par högklackade skor, går längs tomma gator. Bakom polisens orangevita avspärrningsplast förs en manskropp in i en ambulans. Detta ödesmättade anslag, effektfullt ackompanjerat av Tindersticks dova och oroande ljudarrangemang, är bara en föraning om den våldsamma värld vi just är på väg att träda in i.

Bakgrunden till det som har hänt blir snart tydlig när Marco, efter många år till sjöss, återvänder till Frankrike. Svågern har begått självmord, familjeföretaget är i konkurs och hans systerdotter Justine har utsatts för ett brutalt sexualbrott. Marcos syster anklagar finansmannen Edouard Laporte för det som hänt. Marco beslutar sig för att hämnas och inleder därför en relation med Laportes troféhustru, Raphaëlle .

"Svinen" har en uppbyggnad som är ganska typisk för Claire Denis filmer där intrigen är underordnad skildringen av rollfigurernas sinnestämningar. Det resulterar ofta i en mycket kraftfull kombination av melankoli och ett underliggande hot om våld som man kan se i både "Beau travail" (1999) och "White material" (2009).

I "Svinens" fall är detta både filmens styrka och svaghet. Visserligen slipper vi thrillergenrens pladdriga dramaturgi med detaljerade redogörelser för obduktionsrapporter och gärningsmannaprofiler, men samtidigt förlorar vi mycket av förståelsen för vad som egentligen ligger bakom det som har hänt.

Denis karaktärer ställer inga frågor. Vi får söka svaren i Agnès Godards intima foto som närgånget registrerar varje liten skiftning i skådespelarnas minspel. Samtidigt är det just den här friktionen mellan filmens våldsamma ramberättelse och känslostormarna under ytan som är den stora behållningen. Marcos och Raphaëlles sensuellt skildrade kärleksmöten blir till en välbehövlig paus, en vacker luftficka, från ondskan i filmen.

Vincent Lindon passar perfekt som ensamvargen Marco, en klassiskt ambivalent västernhjälte, som kommer till staden för att ställa allt till rätta. Det är också trevligt att se flera av Denis magnifika favoritskådespelare i birollerna, som till exempel Alex Descas.
Trots att "Svinen" är långtifrån Claire Denis bästa film har hon, utan att använda sig av något explicit våld, ändå lyckats göra en av årets obehagligaste filmer. I hennes händer blir denna thriller poetisk och brutal på samma gång. Denis nästa projekt lär bli en science fiction. Jag kan inte tänka mig någon bättre lämpad att ta sig an ett ordlöst och stämningsfullt rymdepos än just denna säregna genreinfiltratör.