Los Angeles. Tidigt 2000-tal. En slipad försvarsadvokat sköter sin verksamhet från baksätet i en mycket välpolerad svart Lincoln Continental. Han har svart kostym, svart chaufför, svart humor och lite väl mycket pomada i håret. Men trots alla dollarbuntar och sjaviga klienter har försvarsadvokaten ett hjärta av guld, vilket märks när han umgås med sin dotter, sina vänner och sin exfru och kompis Maggie McPherson (Marisa Tomei). Problemet är bara att försvarsadvokaten Mick Haller spelas av Matthew McConaughey.

McConaughey började sin karriär som mjukröstad södersnygging i hyfsade filmer Som ”Juryn – a time to kill” (1996). Han har toppat listor på världens sexigaste män och låtit skådespelarkurvan gå nedåt. Efter medverkan i den fruktansvärt dåliga ”Fools gold” (2008) föreställde jag mig att hans karriär var över. Därför tar det en stund för mig att uppskatta hans insats i ”The Lincoln lawyer”.

McConaughey är allt annat än en cool kille och i ”The Lincoln lawyer” har han repliker och en livsstil som skulle vara svåra att göra trovärdiga till och med för någon som Samuel L Jackson. Men det löser sig.

Runt om sig har Mick Haller härlig personal. Vänskapen med mjukisdetektiven Frank Levin (William H Macy) ger Haller ett djup. Pålitliga chauffören Earls beundran för Haller (om än lite krystad) gör att man också beundrar honom en smula. Hallers alkoholproblem, han dricker extremt mycket för att bo i Los Angeles, gör honom väldigt mänsklig och plötsligt med alla komponenter på plats så börjar man gilla Matthew McConaughey. Jag vågar till och med påstå att han sköter rollen väldigt bra.

Med kortare rättegångsscener och färre bihandlingar vore ”The Lincoln lawyer” nog en riktigt bra film.