Den tredje Twilightfilmen är ett dödligt triangeldrama där Bella står mellan vampyrens isiga styrka och varulvens djuriska eld. Men DN:s Jane Magnusson läser också in en koppling till dagens trygghetssökande tonårstjejer.
Stephanie Meyer, SOM skrivit böckerna om Bella Swan och hennes vampyrpojkvän Edward Cullen, tycker om att låta ett litterärt citat ge ton till sina verk. Det kan vara ett Shakespearecitat eller något klokt av Edna St Vincent Millay.
”Eclipse” inleds av Robert Frost-dikten ”Fire and ice”:
Some say the world will end in fire;
Some say in ice.
From what I’ve tasted of desire
I hold with those who favor fire.
But if it had to perish twice,
I think I know enough of hate
To say that for destruction ice
Is also great
And would suffice.
Bättre poem för att gestalta vad som pågår i romanen ”Eclipse” finns inte. Edward Cullen har vampyrers iskalla hud och erbjuder Bella en form av undergång. Hans rival – varulven Jacob Black – har en djurisk hetta. Att regissören David Slade inleder filmen ”Eclipse” med att låta Bella (Kristen Stewart) läsa upp Frosts poem för Edward (Robert Pattinson) är ett snyggt grepp. En varning och en innehållsförteckning. Håll i er! Nu skall det bli passion och död, is och eld, undergång och vacker poesi. När Bella läser upp dikten sitter paret på en löjligt vacker blomsteräng. Så friar Edward och den tredje och mest fartfyllda delen i Stephanie Meyers vampyrserie drar i gång.
I centrum står vackra men vanliga Bella. Som många andra amerikanska tonåringar förbereder hon sig för att ta high school-examen, flytta hemifrån och sticka i väg till college. Rätt stora livskliv i sig, men ingenting i jämförelse med det som väntar henne. Efter high school skall Bella omvandlas och bli vampyr, något som gör hennes bästa vän – varulven Jacob – helt ursinnig. Djupt förälskad i Bella vill han hellre se henne död på riktigt än levande död som vampyr och med detta uttalat uppstår en avgrund dem emellan.
Inför sitt stundande vampyrskap är Bella själv lite tveksam. Jo, hon vill leva i all evighet med Edward, men hon kommer att tvingas ta farväl av sin truliga farsa Charlie, aldrig mer kunna tjattra med sin mamma och därtill inte någonsin vara människa igen. Frustrationen ökar då hon dessutom vill ligga med Edward innan hon omvandlas – bara för att veta hur människosex känns – men han bara vägrar och vill inget annat än hångla om hon inte gifter sig med honom först.
Samtidigt samlar sig mycket större moln på horisonten. Den hämndlystna vampyren Victoria är alltjämt på väg till Bellas lilla regniga hemstad Forks för att hämnas och Edward och hans vampyrfamilj har fullt upp med att övervaka och beskydda Bella. I närliggande Seattle pågår en serie vansinnesmord som på något sätt verkar vampyranknutna och därtill bara kommer närmare och närmare Bellas ytterdörr. När en vampyr till slut tar sig in i Bellas hem inser ärkerivalerna Jacob och Edward att de måste samarbeta om de skall kunna beskydda Bella. Motvilligt förbereder de sig för en slutlig sammandrabbning som skall rädda Bella en gång för alla.
Det här med att alla hela tiden skall värna om Bella är det jag har svårast för i såväl Meyers roman som Slades film. Att tonårstjejer över hela världen älskar och identifierar sig med en så vek och försvarslös brutta som Bella gör mig irriterad och ängslig: Varför tycker de så mycket om denna fullkomliga mes?
Så läser jag om rättegången mot den förre länspolismästaren, Polishögskolans före detta rektor och jämställdhetsföreläsaren Göran Lindberg och inser plötsligt hur det ligger till. Dagens tonårstjejer är mer utsatta än de var på min tid. När höga polischefer anklagas för våldtäkt på småflickor räcker det inte med vanlig medelklasstrygghet. Man vill som Bella ha en gigantisk beskyddande varulv på höger sida och en mäktig vampyr på vänster. Identifikationen med Bella handlar inte om att hon är mesig, utan om att hon är utsatt. Äntligen förstår jag detta enorma vampyrprojekt.
”Eclipse" had dock nog fått ett högre betyg om det inte var för skådespeleriet. I första filmen ”Twilight” var Kristen Stewart övertygande och rätt härlig som förälskad och överrumplad och ung, i förra filmen ”New moon” gick hon bara omkring och led. Det var urtrist att se henne stolpa runt med samma smärtgrimas i två timmar. I ”Eclipse” är hon inte så mycket mer nyanserad. Hon är hela tiden besviken på någon eller något och för att demonstrera detta öppnar hon munnen lite halvt och stänger den inte igen förrän vid eftertexterna.
Inte heller Robert Pattinson har fått kläm på sina uttryck. När han spelar arg ser man verkligen hur han tänker: Nu skall jag se arg ut. När han lider ser han ut som om han aldrig haft ont på riktigt. I den här filmen är det tveklöst Taylor Lautners varulv Jacob som regerar. Trots att han i stort sett vandrar naken genom hela filmen lyckas Lautner vara trogen som en hund, farlig som vargen och samtidigt en förälskad och förkrossad vanlig kille. I en avgörande scen som utspelar sig under en snöstorm i bergen håller Bella på att frysa ihjäl. Jacob knuffar undan Edward och tinar henne med sin övernaturligt varma kropp medan han oemotsagd väser: ”Jag är hetare än du.”