Skogens smarta djur enas i gerillakrig mot fastighetsbolag ute efter att ersätta minsta buske med bebyggelse.
Värst ansatt är platschefen Brendan Fraser, som redan har problem med hustrun Brooke Shields och sonen Matt Prokop som inte gillar flytten ut i vildmarken och dessutom misstror det förment miljövänliga bolaget.
Ett nittiominuterstest av teorin att barn aldrig kan tröttna på att se elakingar i kostym bli bitna av små pälsdjur. Brendan Frasers roll kunde i princip ha gjorts av en tuggleksak. I vissa av hans ylande, ögonrullande stunder vill man faktiskt intala sig att han är en, i stället för en egentligen begåvad skådespelare som för tolv år sedan var med i en Oscarbelönad film. Uttrycket ”Naturen är grym” får en ny mening när man ser Brendan Fraser i ”Varning för vilda djur”.
Det som får ”Varning ...” att ta sig över gränsen från likgiltig till motbjudande är att den ger sig ut för att ta ställning för idealism och ekologiskt tänkande, samtidigt som den iskallt fyllts till randen med barnfilmens plastigaste schablonscener. Trots myllret av livsformer anar man aldrig ens svagaste dunk från något hjärta.