Intresset är nedärvt. Utan pappa Bertils enorma tidningshögar i huset på Skiffervägen i Lindome hade Mattias Göransson troligen blivit arkitekt. Numera förverkligar han de drömmarna i lego. (Han har några hundra tusen bitar i pannrummet.)
- Pappa prenumererade på över tjugo olika tidningar och magasin när jag växte upp. Jag läste enormt mycket, konstaterar han.
Efter Journalisthögskolan i Göteborg och flera år som frilans på Expressen, senare DN, gav Göransson och kompanjonen Tobias Regnell ut Offside vårvintern 2000. I dag omsätter fotbollstidningen drygt 11 miljoner kronor. Åttio tusen läser den, däribland förre kulturministern Leif Pagrotsky, Bokmässans vd Anna Falk och finansmannen Hans-Olov Öberg på HQ Bank. Alla ingår nu i den grupp finansiärer som skjutit in pengar i Filter.
Dess redaktion - Göransson, redaktörerna Ika Johannesson och Ivar Ekman, reportern Erik Almqvist, ad:n Ola Carlson och bildredaktören Magnus Bergström vill överföra Offside-reportagens nära tilltal till resten av vår vardag: reportage om samhällsfrågor, kultur, politik och allt däremellan. Alla artiklar ska blicka framåt i tiden.
- I stället för att som alla andra så snabbt som möjligt berätta vad som just hänt vill vi så långsamt och omsorgsfullt som möjligt berätta vad som ska hända. Han drar parallellen till Hollywoodfilmernas standarddramaturgi för att beskriva sitt berättarideal:
- Du har en sympatisk huvudperson som ställs inför en utmaning och löser den. I en simpel Hollywoodfilm är utmaningen dessutom väldigt enkel: Tom Cruise öppnar en dator och förstår att jorden går under om två dagar om han inte agerar. I mer komplexa filmer blir utmaningen uppenbar senare i historien och man lär känna huvudrollsinnehavaren bättre. Men båda greppen gör att tittaren måste följa hela historien för att veta hur den slutar. Det är klassiska berättargrepp - som är väldigt ovanliga i Sverige.
Han har fått upp ångan nu. Ämnet är hans hemmaplan.
- Vi har en så stark nyhetskultur i Sverige. Även om tidningarna har långa reportage så skriver de rubriker som avslöjar slutet i berättelsen och med en inledning som sammanfattar hela artikeln. Dessutom disponeras ofta långa artiklar så att slutet mycket väl kan ligga i början, säger han och ser lite matt ut.
- Nästan all diskussion på redaktionerna i Sverige handlar om vad som ska berättas. Man hittar ämnen, ämnen, ämnen och någon som exemplifierar dessa, men ämnena gör inte nödvändigtvis ett bra reportage. De måste byggas på närhet.
Han tror inte att dagens kvartalsekonomi och kortsiktiga vinstkrav på medieföretagen är något oöverstigligt hinder för bra journalistik.
- Jag inbillar mig att nästan alla journalister som har fast anställning skulle kunna hitta utrymme för egna passionsprojekt. Tidningsredaktionerna lägger tid på fel saker; folk sitter vid sina skrivbord i stället för att gå ut, läsa, möta folk, åka buss... Ska man kunna ta betalt för journalistik i framtiden så är det inte det snabba och flamsiga, utan det oväntade och unika man kan sälja, säger han och nyanserar:
- Jag måste ju säga det här och tro det för annars överlever inte vi. Men jag tror det på riktigt. Gör man något man gillar så känner folk det. Se på Offside eller Populär Historia i Lund som är Sveriges mest framgångsrika tidning just nu och exporteras till andra skandinaviska länder - eller musiktidningar som Sonic och Opus. De är alla entusiasttidningar. Byggda på passion.
Frågar man Mattias Göranssons arbetskamrater om hans svagheter som tidningsmakare säger de att han kan bli så uppfylld av sina idéer att han inte alltid ser sin omgivning. Styrkan är självförtroendet, han litar på sina idéer.
Själv betraktar han det där åtta kvadratmeter stora stadslandskapet i lego han byggt i pannrummet hemma i Guldheds-villan som en betydande journalistisk tillgång.
- Varje text går att dela upp i block som kan flyttas om. Antingen är ett reportage välbyggt och allt ligger bra eller måste det läggas i en annan ordning. Jag tänker väldigt ofta på tidningar som lego. Tidningar behöver en bra grund och stomme för att bli något.