Det var i nittonhundratalets elfte timme, närmare bestämt våren 1999, som 18 unga kvinnor skapade rabalder med den feministiska antologin ”Fittstim”.

– Jag träffade Belinda Olsson på Expressen, vi fann varandra och det resulterade i ”Fittstim”. Brita Zilg kom in som AD, det var hon som kom på namnet ”Fittstim”, berättar Linda Skugge som tillsammans med Belinda Olsson var redaktörer för boken.

Boken kom i en tid när skönhetstävlingar, bröstförstoringar och Slitzutvik var högsta mode bland unga kvinnor. Ambitionen med boken var att ”visa att det finns tjejer som har högre mål än att bli framröstade till Fröken Sverige”. Berättelserna handlade bland annat om ätstörningar, kvinnlig sexualitet och våld mot kvinnor.

Journalisten Karolina Ramqvist illustrerade sitt kapitel ”Inte riktigt som andra mammor” med ett brev hon fått från Ulf Lundell efter att hon recenserat hans notbok. Artisten skrev bland annat: ”Har du alldeles kissat på dej den här gången” och ”Saknas pojkvän?”. Detta skulle bli upptakten till årets stora mediedebatt. Och så småningom även ett rättsfall – eftersom Ulf Lundell stämde Bokförlaget DN för publiceringen av brevet i boken.

Att ”Fittstim”, och debatten som boken gav upphov till, skulle få ett sådant genomslag var det nog få av skribenterna som anade. Eller att antologin skulle komma att användas som kurslitteratur på universitetsnivå (till exempel på grundkursen i kvinnovetenskap vid Örebro universitet) och bli ett begärligt stöldgods på landets bibliotek.

– Mot slutet av 90-talet var det plötsligt supertrendigt att vara feminist. Fantastiskt bra eftersom frågorna lyftes överallt, säger Linda Skugge.

I början av 00-talet diskuterades jämställdhet livligt och politiker tävlade om att kalla sig feminister – i synnerhet i samband med bildandet av partiet Feministiskt initiativ 2005.

I dag har den feministiska debatten återigen hamnat utanför rampljuset. Till viss del har den förflyttats från böcker och tidningar till sociala medier som Facebook och Twitter. Frågor som var heta på 90-talet, som biologism kontra likhetsfeminism och unga tjejers självskadebeteende, diskuteras mer sällan. I stället pratas det slöjförbud, surrogatmödraskap, hbt och det genusneutrala ordet hen.

Författaren och journalisten Kristina Hultman, hävdade nyligen i en omdiskuterad artikel på DN Kultur att den svenska feminismen modell 2012 till och med vill skrota jämställdheten.

– Den feministiska rörelsen har blivit allt mer undanträngd på det politiska planet. Däremot lever den i högsta grad i kulturvärlden där det händer en massa spännande inom litteratur, teater och film. Något som blivit extra tydligt sedan det queera tänkandet slog igenom inom feminismen i mitten av 2000-talet. Samtidigt frodas en trend bland unga tjejer som nästan kan beskrivas som sexistisk. I det lägret, där mycket handlar om att slå sig fram och om kommersialism och yta, skiter man nog i hela feministgrejen, säger Kristina Hultman.

Att väcka feministiska frågor ur händelser från privatlivet, den trend som ”Fittstim”-författarna kickade i gång 1999, lever däremot vidare i dag.

– Inte minst genom att så många unga kvinnor bloggar, säger Kristina Hultman.

”Fittstimmet tar över världen!” löd förhoppningen i antologins inledning. Men hur gick det egentligen med det? DN Söndag träffade fem av bokens profiler – en rättsläkare, en författare, en programledare, en musiker och en teaterproducent – och pratade feminism i dag och då.