Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Fler vänder nyhetsflödet ryggen

Foto: Alexander Mahmoud

Journalistiken står inför flera ödesfrågor. En av framtidens utmaningar är den växande gruppen nyhetsundvikare.

Aldrig tidigare har rikedomen av och tillgången på nyhetsmedier varit större: tidningar, radio, tv, rss-läsare, nätforum, sociala medier. Om inte biologin satte gränser skulle det vara fullt möjligt att ägna sig åt nyhetskonsumtion dygnet runt.

Kanske är överflödet av aktualiteter och aktuella analyser en av orsakerna till att svenskar lägger alltmer tid på internet. Enligt ­senaste rapporten från Stiftelsen för internetinfrastruktur lägger svenskar 2014 i genomsnitt 21,6 timmar per vecka på internet, att jämföra med 19,9 timmar 2013.

Men det gäller att inte stirra sig blind på genomsnittet. För medan nyhetssökarna, med Twitter på tele­fonen och internationella vecko­magasin på läsplattan, både blir fler och mer aktiva finns mitt i informationssamhället även en liten grupp som vänder nyhetsvärlden ryggen. I de nordiska länderna är de ännu inte så många. Men de blir fler. Nyhetsundvikare är det ord som forskare allt oftare använder för att ringa in gruppen.

– De har vissa karaktäristiska drag. De är yngre än andra och de är mindre politiskt intresserade. Det är framför allt de två sakerna som går att isolera, säger Ingela Wadbring, professor i medie- och kommunikationsvetenskap på Mittuniversitetet.

Tillsammans med medieforskaren Adam Sheheta har hon med hjälp av de årliga, nationella SOM-undersökningarna kartlagt nyhetsundvikarna i Sverige under åren 1986–2011. Deras senaste siffror från en ännu opublicerad studie, där alla traditionella nyhetsmedier ingår, visar att 6 procent av befolkningen inte tar del av några nyheter alls. I alla fall inte från de medier som ingår i undersökningen.

– Det kan vara svårt att definiera en nyhetsundvikare och vi mäter inte allt som går att räkna som nyheter. Det handlar delvis om vad som är en nyhet och vilken typ av kvalitetskrav man ställer på den. Men enligt vårt sätt att mäta ökar antalet nyhetsundvikare och det mesta tyder på att andelen kommer att växa ytterligare, säger Ingela Wadbring.

Liksom klassklyftorna i samhället växer även informationsklyftorna. Däremot behöver inte informationsklyftorna vara en direkt avspegling av samhällets socioekonomiska skillnader. Wadbrings och Shehatas studie ”Allt fler står utanför nyhetsvärlden” visar till exempel att bland dem med medel­hög utbildning fanns 2011 28 procent icke-läsare av morgontidning på papper medan motsvarande siffra bland lågutbildade var 26 procent. Bland högre tjänstemän fanns 11 procent icke-tittare på rikstäckande tv-nyhetssändningar medan motsvarande siffra för arbetare var 15 procent.

– Skälet till att utbildning inte fungerar som vattendelare är att de flesta äldre är lågutbildade medan yngre nästan per definition har en högre utbildningsnivå på grund av ett förändrat skolsystem. Det är alltså ålder som slår igenom snarare än utbildning, säger Ingela Wadbring.

I studien från 2012 ingår dagstidningar, radio och tv. Störst förändring över tid går att se i undvikandet av dagspressen, där andelen som inte tar del av en tidning minst någon gång i veckan nästan har tredubblats, från 10 procent 1986 till 27 procent 2011 (i studien ingår emellertid inte gratistidningarna, som hade gjort ökningen av icke-läsare lägre).

Även i fråga om tv-nyheter kan en ökning av icke-tittare ses, särskilt under andra halvan av 2000-talet, trots att tv fortfarande är det nyhetsmedium som når ut bredast. Om man ser till Aktuellt, Rapport och TV4 Nyheterna kan bara 13 procent av svenskarna klassificeras som icke-konsumenter av tv-nyheter, medan motsvarande siffra för SR:s Ekot är 57 procent.

– Nyhetskonsumenterna försvinner allra sist från tv-nyheterna. Där tittar de flesta åtminstone då och då. Men morgontidningen och kanske särskilt lokaltidningen, som tidigare har varit ett basmedium utan social skiktning, är inte det för alla längre. Absolut inte, säger Ingela Wadbring.

Det är också i dagstidningsläsningen som de yngres överrepresentation bland nyhetsundvikarna blir tydligast. Nästan 50 procent av svenskarna i åldern 15–19 år läser aldrig en morgontidning, medan motsvarande andel bland dem över 56 år bara är 17 procent. Sedan 1980-talet har dagstidningarnas samlade upplaga minskat från cirka 5 miljoner till 3,5 miljoner exemplar 2011, samtidigt som befolkningen har ökat med 1 miljon. Utvecklingen gäller inte enbart papperstidningsläsning. Färska siffror från KIA-index (som mäter besök på svenska webbplatser) visar också att läsningen av de stora dagstidningarnas nätupplagor (med undantag av Expressen) har stagnerat under de senaste åren.

Är det kanske ett internt problem för pressen? Ja, om icke-läsare av dagstidningar hade kompenserat med radio- och tv-nyheter skulle det kanske handla mer om mediehusens affärsmodell än samhällets demokratiska modell. Men enligt forskningen finns ett övergripande mönster som tyder på motsatsen: Personer som inte läser morgontidningar tenderar att inte heller ta del av andra nyhetsmedier. ”Icke-läsare är mer benägna att aldrig lyssna på Ekonyheterna i Sveriges Radio eller ta del av Aktuellt och Rapport i Sveriges Television. Medan exempelvis andelen som aldrig eller sällan tittar på Aktuellt eller Rapport är 38 procent bland icke-läsare av morgontidningar, är motsvarande siffra 14 procent av de som läser en morgontidning minst en dag i veckan”, skriver Wadbring och Shehata.

Nyhetsundvikarnas mest utmärkande egenskap är politiskt ointresse, vilket lägger ytterligare en pusselbit till bilden av det nya splittrade nyhetslandskapet. Medan de nyheter i dagstidningarna som delas mest på sociala medier är politiska artiklar med starka åsikter finns en växande grupp som både är ointresserad av nyheter och av politik och som samtidigt är unga.

”Det har uppstått ett paradis för de som verkligen är intresserade av olika nyheter om politik och samhälle, samtidigt som det har det uppstått ett helt annat paradis för de som saknar sådant intresse.”, skrev Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation och journalistik, i samband med en besläktad studie för två år sedan.

Bägge paradisen finns på Facebook. En eftervalsanalys av konsultföretaget Mediavision visade att Facebook var den enskilt största medie­kanalen bland unga väljare i årets val, då 6 av 10 förstagångsväljare uppgav att de tagit till sig politiska inlägg och budskap via Facebook. Ändå finns en skepsis till sociala mediers möjlighet att ta på sig de traditionella mediernas samhällsbärande roll. Enligt medieforskarna Marie Grusell och Lennart Hast är det få användare som är politiskt aktiva på sociala medier, där majoriteten snarare ägnar sig åt att umgås med vänner och synliggöra sig själva:

”I nuläget är svenskarna mer intresserade av att dela filmer om Zlatan, än filmer om politik. Dagens politiker delar scen både med katter, igelkottar och söta barn och här blir konkurrensen om väljarnas uppmärksamhet för hård”, skriver de i en artikel på SvD Brännpunkt i våras.

Få skulle förneka att den sociala medierevolutionen också har fört med sig demokratiska landvinningar som ökad transparens och fler röster i offentligheten. Men hur stor del av befolkningen använder sociala medier på det viset?

– De förklaringar som förts fram till att nyhetsundvikarna ökar är att det blivit så mycket lättare att välja bort det man inte är intresserad av. Om du förut tittade på tv en kväll kunde du nästan inte att undvika att få med ett nyhetsprogram i flödet. I dag behöver det inte finnas ett sådant flöde om du inte vill, säger Ingela Wadbring.

Klart är att det fria medievalet skapar nya klyftor i informationssamhället, med konsekvenser för både demokrati och mediemarknad.