I andra delen av sin artikelserie Koloni Kosovo, "FN och de sju rövarna" (12/6), citerar Maciej Zaremba mig.
I artikeln kommer Zaremba med ett antal på rykten baserade påståenden som kan uppfattas som ett allvarligt angrepp på min integritet som yrkesman och på min personliga heder. Att en sådan artikel får cirkulera, utan att källorna kontrollerats tillsammans med de personer som artikeln rör bekymrar mig djupt. Maciej Zarembas påståenden om min inblandning är fullständigt felaktiga och därför oacceptabla.
Först och främst vill jag påpeka att Alcatel anlitades för byggandet av det mobila nätverket i Kosovo efter att konkurrensutsatt budgivning, baserad på internationellt fastlagt anbudsförfarande, ägt rum. Proceduren granskades noga både av FN:s juridiska avdelning vid huvudkontoret i New York och av OIOS (Office of Internal Oversight Services). Beslutet att tilldela Alcatel kontraktet fattades inte av mig eller Bernard Kouchner, utan av en kommitté som bestod av internationella experter och kosovoalbaner.
Beslutet grundades på Alcatels tekniska kompetens och det faktum att företaget kunde tillhandahålla en lösning som kunde genomföras inom en realistisk tidsram. Det är även värt att påpeka att det ursprungliga kontraktet fastställdes i mitten av 2002 och sedan dess har kontraktet förnyats ett flertal gånger.
För det andra. Att erhålla ett riktnummer är ett rättsligt ärende på internationell nivå. Jag tog själv ärendet till ITU (International Telecommunications Union), som hävdade att eftersom Kosovo inte var ett land enligt Säkerhetsrådets beslut 1244 kunde det inte tillåtas få ett riktnummer om inte Förbundsrepubliken Jugoslavien (numera Serbien) samtyckte. Det är alltså helt fel att påstå att jag skulle ha motarbetat Kosovos försök att erhålla riktnummer eller att jag rent av skulle ha förbjudit det. Det bör påpekas att mina efterträdare och ett antal representanter för generalsekreteraren (SRSG) har försökt ordna ett riktnummer och misslyckats av samma anledning.
Jag vill även klargöra att jag lämnade Kosovo i mitten av år 2000 efter att ha slutfört mitt uppdrag för UNMIK (United Nations Mission in Kosovo). Jag återvände då till franska posten (La Poste) som var min arbetsgivare i mer än 20 år innan jag tog mig an Kosovo-uppdraget.
Under de senaste sju åren har jag endast återvänt till området en gång i ett privat ärende tillsammans med min fru, inte i egenskap av representant för Alcatel, ett företag som jag aldrig har haft någon yrkesmässig anknytning till.
Slutligen vill jag tillägga att jag anser det både orättvist och ansvarslöst att sprida vanära över de hårt arbetande män och kvinnor som kommit till ett konfliktområde för att hjälpa till att bygga upp infrastrukturen på nytt. De flesta av dem har utfört sina uppgifter med engagemang, hjärta och mod. Några av dem har till och med offrat sina liv under uppdraget.