Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Föremål som fångats ur flykten från Syrien blir utställning

Saker som flyktingar tagit med sig, starka berättelser om saknad och museets egna föremål och kunskap om Syriens historia. Det blev en utställning som öppnar på Medelhavsmuseet i morgon lördag.

– Vi fascinerades av de enkla vardagsföremålen och framför allt av berättelserna från landet som de som är här saknar och längtar efter, säger Elna Nord, projektledare på museet.

En del av föremålen fanns med i en utställning på Vårby gårds bibliotek. Ofta den där enda saken de som flytt tagit med sig som minne av barndom, familj och gladare dagar. Arkeologen Lusian Alassaf, som själv kom från Syrien för tre år sedan, gav sig ut tillsammans med egyptologen Sofia Häggman för att samla in de berättelser som ger mening åt små vardagliga saker som mobiler, barbiedockor och en burk hudkräm. Det var ett tungt arbete, smärtsamma minnen väcktes till liv hos föremålens ägare, syrier i exil i Sverige.

– Det var också ett arbete att förklara vad vi ville egentligen, berättar Elna Nord, varför vi ville ha deras berättelser.

– Ja, för museer i Syrien och i Sverige är olika saker, fyller Lusian Alassaf i, där innehåller museerna arkeologiska föremål, och inget mer. De var inte vana vid att museer samlar in nutida föremål och berättelser som man gör här och en del undrade vad vi hade för motiv, skulle folk skratta åt dem? Men samtidigt ville ju alla gärna träffa svenskar och prata. Nu är de glada att vara med, säger Lusian Alassaf och ler brett.

Föremålen visas nu i en ljus orientalisk innergård skapad av arkitekten Karin Ahlström, med ett apelsinträd i centrum och en diskret ljudkuliss av fågelkvitter och brottstycken av musik, särskilt den i Mellanöstern omåttligt populära sångerskan Fairuz.

– Det ska kännas som en morgon i Damaskus, förklarar Lusian Alassaf som själv har bidragit med ett föremål, en halsduk med en rörande historia. Faktum är att alla föremål har starka rörande historier, från en biljett till en Fairuzkonsert till husnycklar och så hudkrämsburken, vars ägare Khouzama skriver så här:

”I dag när jag öppnar min handväska är jag rädd att tappa min krämburk. Hur kan man bli så fäst vid en tom burk? Bara genom att titta på den återupplever jag sorgen och smärta över mitt förlorade Damaskus, min förlorade identitet. Nu är jag tvungen att börja om på nytt, som nyfödd i en ny värld, med en ny identitet, nya bekymmer och en ny kräm.”

Medelhavsmuseet har också öppnat upp de stora skyltfönstren mot Fredsgatan som varit stängda i decennier, och dagsljuset strömmar in i det syriska vardagsrum som är tänkt att bli en mötesplats under det år utställningen står där. En stor stiliserad matta och den stora familjesoffan med kuddar och småbord.

– Här ska det kunna hängas! säger utställningens arkitekt Karin Ahlgren med eftertryck.

Museet hoppas behålla nätverket de fått under arbetet och att utställningen blir en mötesplats mellan syrier i exil och svenskar med intresse för landet och folket. I montrar finns föremål ur Medelhavsmuseets egna Syriensamlingar, som har gamla anor.

– Ture J Arne fick ett stipendium och reste till Syrien 1907, han red runt på jakt efter äldre stenåldersföremål, berättar Eva Myr dal som är innehållsansvarig. Han köpte dem inte på några marknader, utan hittade dem på plats.

Nu kan man förutom Tures J Arnes insamlade flintyxor se keramik, skulpturer, mosaik och en skärva med kilskrift som berättar om en transport av getter från Irak, för att nämna något. Elna Nord förklarar att montrarna med föremål från Syrien är ett potpurri av tidsepoker som inte gör anspråk på någon heltäckande bild. För att göra en sådan utställning hade museet behövt göra inlån.