Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Författaren Bodil Malmsten död

Foto: Magnus Hallgren

Författaren Bodil Malmsten har avlidit, 71 år gammal, uppger hennes förlag för DN. Malmsten avled på fredagen efter en tids sjukdom.

Bodil Malmsten avled på fredagen efter en tids sjukdom. 

– Det är oerhört sorgligt när en röst som Bodils tystnar, när hon inte finns längre, säger Eva Bonnier till DN.

Hon var Bodil Malmstens förläggare på Albert Bonniers under flera år. 

– Bodil kunde vara bitsk och samtidigt oerhört inkännande. Hon hade en oerhörd värme och kärlek i allt som hon skrev, men med en väldigt klar blick på vad hon tyckte var fel i vår värld.

– Hon var mycket älskad av en oerhört stor läsekrets. Diktsamlingen ”Det här är hjärtat” blev en sådan framgång och gick så in i hjärtat på folk. In i det sista – ända in på senhösten – deltog hon i uppläsningar, säger Eva Bonnier. 

Foto:

Läs också: År för år – Bodil Malmstens liv i bilder

Bodil Malmsten debuterade 1970 med barnboken ”Ludvig åker” och har sedan dess gett ut ett trettiotal titlar i nästan alla genrer: lyrik, dramatik, prosa, noveller, klippböcker, loggböcker samt en personlig instruktionsbok i skrivande.

Hon Augustnominerades för romanen ”När kastanjerna slår ut är jag långt härifrån” och fick en enorm framgång och många nya läsare med sina böcker om franska Finistère där hon bodde 1999-2010.

Diktsamlingen ”Det här är hjärtat blev Bodil Malmstens sista bok. Den kom ut i fjol och var hennes första lyriksamling på två decennier.

Bodil Malmsten berättade själv om sin cancer på Twitter i början av 2015. ”Jag har cancer, radikalopererades (det heter så) nov 2013, återfall december 2014. Nu handlar det om livskvalité. Men när gör det inte det”, skrev hon då.

Hon skrev även: ”Fråga mig ingenting, jag berättar det jag vill berätta när jag kan berätta det. Alla dör ändå på slutet, annars hade livet ingen form”.

– Hon hade verkligen en känsla för allt – för språket, dikten, orden, det vackra, estetiska… Vi hade behövt hennes röst i det här landet länge till, både poesin och samhällskritiken, säger Anna Tillgren på Albert Bonniers förlag som i höstas var på resa med Malmsten.

– Köerna ringlade långa och vi var tvungna att byta flygbiljetten hem från Gotland efter som mantalet människor som ville få sina böcker signerade aldrig tog slut. Hon såg varenda läsare och fick byta stift på pennan flera gånger för att hon skulle skriva personliga dedikationer till allihop.

Foto: Magnus HallgrenLäs också: Malmsten skrev med stetoskopet mot samhället

I fjol gav Albert Bonnier förlag ut ”Det här är hjärtat”, Bodil Malmstens första diktsamling på 22 år. Boken gavs ut tillsammans med Rönnells antikvariat, ett samarbete hon själv tagit initiativ till.

Fler kommentarer:

Lina Thomsgård, programledare SVT Kobra

”Vi jobbade ihop för några år sedan och har fortsatt att höras titt som tätt. Bodil Malmsten är den författare som betytt mest för mig genom alla år. När hon satte ihop helt vanliga ord blev de plötsligt vackra och betydelsefulla. Med oefterhärmlig – vi har alla försökt – finess och humor har hon med sina texter och tejprullar fått mig att värdera hela alltet lite mer och känna mig mindre ensam. Att våga lite mer. Göra uppror, tramsa eller bara dra, trots att man är feg och orolig av sig. Jag hoppas att hon i evighet kommer fortsätta inspirera unga att skriva trots att det är fullständigt omöjligt.”

Agneta Pleijel, författare:

”Jag är väldigt ledsen och tagen. Bodil var ett original, en principfast, fräck och mycket klok människa med bister humor. Hon hade ett gott öga till alla de avarter som vår sjaskiga samtidskultur består av, som i pjäsen ”Tryck stjärna” eller hur hon fullständigt gick i taket när posten la ner. Det fanns en skarp udd i hennes samhällskritik. Hon var en lysande satiriker och givetvis en väldigt fin författare, inte minst böckerna om Finistère, där man fick dela hennes berusande känsla av frihet när hon stack från allt ihop och senare mödorna med grannarna. Bodil var en passionerad och stundtals en ganska olycklig människa, vilket de flesta intelligenta människor är.”

Anders Bodegård, översättare:

”Vi blev väldigt goda vänner senaste decenniet. Hon inspirerades väldigt mycket av Nobelpristagaren Wisława Szymborska, som jag översätter. Men också Frankrike. Hon var en envis och djärv projektmänniska som bestämde sig för att emigrera till Frankrike. Det var så vi fick kontakt, hon behövde hjälp med franskan.  Hon fastnade för Bretagne och havet – raka motsatsen till hennes barndoms Jämtland. Jag följde med henne när hon köpte hus i Finistere. Vi inredde huset, trädgården var viktig för henne. Men hon hade stora språkliga krav på sig själv och på andra och när hon inte blev bättre på franska så flyttade hon hem. De senaste åren har skuggan av sjukdomen levt över henne och idag har ett stort lidande tagit slut. Vi är många som kommer att sörja henne. ”

Julia Dufvenius, skådespelare som spelade i ”Tryck stjärna”:

”Jag läste in mig ordentligt på henne inför uppsättningen av ’Tryck stjärna’ 2005. Hon var inte lättläst alla gånger, bra poesi är knöligt och kräver tid, men hon var fenomenal med orden och texterna sjönk in i min kropp. Pjäsen var en av de roligaste produktionerna jag har gjort. Det var ett häftigt samarbete mellan regissören Christian Tomner och Bodil, som ofta satt med på repetitionerna. Hon lyssnade och var generös med texten, att stryka och ändra var inga problem – boken hade ju aldrig spelats förut. Hon hade gestaltat fyra komplexa personligheter som inte liknade varandra. Hon måste ha haft alla fyra i sig, annars kan man inte skriva så. Pjäsen blev en publiksuccé, vi hade utsålt hela spelperioden. Men Bodil kom aldrig på premiären. Jag vet inte om det berodde på att hon inte kunde, eller helt enkelt inte vågade.”

Maciej Zaremba, DN-journalist:

”Det är väldigt trist. Hennes sista tid var plågsam för henne. Väldigt många konstnärer kämpar för att vara annorlunda, men Bodil behövde inte. Hon var sin egen utan att anstränga sig - i sin blick och i sitt språk. Det är svårt att vara så engagerad som hon utan att bli sentimental och självgod. En ovanlig egenskap. Jag tänker på Oscar Wilde, de har något gemensamt, inte i stilen men i sinnelaget. Hennes språk har det finaste man kan få med sig från Norrland; sammet på ena sidan sandpapper på den andra, man vet aldrig om det ska smeka eller riva.”