Dessa personnyheter har fått fart på spekulationerna. Vem ska leda de stora bokförlagen i framtiden - ska den gamla läsande förläggaren motas ut av "räknenissar", marknadsförare och mediefolk?
Norstedts förlag ingår i koncernen P A Norstedt & Söner som i sin tur ingår i KF Media. Förlagschefen Svante Weyler är förlagets ansikte utåt, men han har inte den ekonomiska makten.
- Jag är förmäten nog att tro att det är viktigare att kunna läsa än att kunna räkna, säger Svante Weyler.
Ekonomiskt är förlagsbranschen ingen stor näring, "det är inte värre än storskalig hushållsekonomi", enligt Svante Weyler.
De svenska förlagen har haft några goda år efter sänkningen av bokmomsen 2002. Snabbstatistiken för 2004 från Förläggareföreningen pekar på en ökning av omsättningen i bokbranschen med sex procent. Men nu finns en viss ängslan för att sötebrödsdagarna är på väg att ta slut.
Kerstin Angelin har nyss flyttat från Albert Bonniers förlag till det mindre Wahlström & Widstrand, där hon blir både vd och förlagschef. Hon har gått på Handelshögskolan men "trillade in" på Bonniers redan som 23-åring och blev en framgångrik bokklubbschef.
Förr i tiden sade man om Bonniers förlag att där satt "någon från familjen och så en vd som hjälper till att räkna".
- Räkna är väl bra om man kan, säger Kerstin Angelin. Men det viktigaste är att man kan forma en organisation som kan arbeta i en kreativ miljö.
- Bonnierförlagen står inför ett generationsskifte, säger hon.
Kanske är det i det skenet man ska se skiftet på vd-posten. Den 54-åriga Kerstin Angelin efterträds av den 35-årige Jacob Dalborg. Eva Bonnier blir kvar som förlagschef, och det allmänna intrycket i branschen är att hon stärker sin ställning.
Kerstin Angelin tycker om konkurrens, även under det stora Bonniersparaplyet. "Det skulle vara omöjligt med ett enda stort Bonnierförlag, det skulle bli som en fabrik."
Hon ser fram emot att utveckla och utvidga Wahlström & Widstrand. Två förläggare har hon redan anställt, Annika Seward Jensen för skönlitteratur (från Bonnierförlagen) och Per Wiwall för fackböcker (från Albert Bonniers förlag).
Förhållandet mellan författaren och förlaget har alltid varit långsiktigt, ungefär som ett äktenskap byggt på ömsesidig trohet. Förläggaren har i patriarkalisk anda styrt och ställt, och författarskap har odlats fram under lång tid. En författare kan i gynnsamma fall få både fem och sju romaner på sig att lyckas.
- Man kan aldrig räkna med att ett ungt författarskap ska gå runt, säger Kerstin Angelin.
Men äktenskapet mellan författaren och förläggaren knakar i fogarna. När förlagsbranschen drabbades av sitt eget Big Bang för fem år sedan, och paret Ann-Marie Skarp och Jan Guillou bröt upp från Norstedts för att bilda Piratförlaget, blev det en början på författarnas emancipation.
Det nya förlaget visade att författarnas andel - 27,5 procent på förlagets pris, F-priset - inte var ristad i sten, de kunde få mer.
Uppdykandet av litterära agenter bidrog också till att stärka författarnas situation, när det visade sig att de kunde tjäna stora pengar utomlands med rätt hjälp.
Piratförlaget har varit mycket framgångsrikt. De ger ut få men säljande titlar, maximalt 15 originalböcker per år.
Men förlagschefen Ann-Marie Skarp vill inte gå med på att Piratförlaget bara plockar russinen ur kakan. Även hon vill bygga författarskap, jobba på lång sikt.
- Vi är inte ett förlag som har kommit till enbart för att förvalta Jan Guillous och Liza Marklunds författarskap. Hon pekar på att Piratförlaget ger ut Christina Herrström, duon Börge Hellström och Anders Roslund och den unga Elin Lindqvist (dotter till Herman och Birgitta).
- Vi ger ut de böcker vi själva gillar. Vi är riktiga slukare. Men det är klart, Svenska Akademien får nog leta förgäves i våra kataloger.
Ann-Marie Skarp tycker att "man ska vara lite räknenisse också". Men huvudsaken är att man tycker om böcker och författare.
Avhoppen till Piratförlaget bröt med trohetstraditionen i förlagsbranschen. Hur sargat blev Norstedts?
- Vi överlevde ganska väl, säger Svante Weyler. Vi har haft några av våra bästa år ekonomiskt efter det, och vi har fått fram en räcka nya författare.
Men Svante Weyler medger att historien med Piratförlaget har skapat en ny lyhördhet för författarnas situation, det har blivit ett annat diskussionsklimat.
Otrogna författare är ett större bekymmer för de små förlagen.
- De är minst trogna mot oss, konstaterar Kristoffer Lind på Lind & Co. Han nämner Denise Rudberg som lämnade Fischer för Bonnier Fakta, "så där är det hela tiden". Författarna blir refuserade hos de stora, ges ut av de små, men när de stora sedan kommer med ett erbjudande så drar de. Böckerna om Sune och Bert kom till en början ut på ett litet förlag, men landade hos Rabén & Sjögren i Norstedtsgruppen.
- Jag har inte blivit dumpad själv, men jag skulle bli väldigt bitter om jag blev det, säger Kristoffer Lind.
Det är inte ovanligt, berättar han, att författare skickar ett manus till fem förlag samtidigt. Har de tur så nappar flera, och det kan bli en förhandling om royaltyn.
Författarrollen har förändrats även på andra sätt. Kraven är mycket större på att författaren ska vara en stjärna på den massmediala scenen. En blyg viol som trivs bäst på sin kammare säljer inte lika bra som den som syns i tevesofforna. "Hellre Skugge än Trotzig", som Författarförbundets förre ordförande Peter Curman formulerar det.
- Vi tvingar ingen att sitta och signera böcker, men vi försöker, säger Kerstin Angelin om förlagens roll när det gäller att fösa fram författarna i rampljuset.
Hon påminner om att författare alltid har fått vara av "tuff kaliber" - de kan få flera års arbete tillintetgjort i en recension på en kultursida.
Ann-Marie Skarp på Piratförlaget tycker det är naturligt att läsaren vill veta mer om personen bakom boken.
- Det insåg Amelia Adamo, och hennes tidningar började skriva om författarna.
Författarna kan också använda sin framskjutna position, som Liza Marklund gör när hon bildar opinion mot kvinnovåld.
- En del författare blir extremt efterfrågade. Man ska inte vara generad för att man säljer bra.
En som inte sålde särskilt bra var förra årets Nobelpristagare, Elfriede Jelinek. Hennes "Pianolärarinnan" sålde i 25.000 exemplar. Akademibokhandelns vd Gunnar Ahlström tvivlar inte på att den skulle ha sålt mer om författaren hade kommit till Stockholm och visat upp sig mer i tidningar och teve.
En effekt av den uppskruvade pr-verksamheten kring författarna är att de inte tillåts att åldras i sina böcker. Åtminstone är det vad Peter Curman, förut ordförande i Författarförbundet och nu ordförande i Klys, som värnar om upphovsmannarätt, hävdar.
- Det är kusligt att se hur förut hyllade och hårdlanserade författare refuseras och åker ut från förlagen. Det livslånga förhållandet fungerar inte när författaren har passerat sitt bästföredatum.
Förläggarna håller inte med.
- Det finns inga kriterier för när en författare åker ut, säger Svante Weyler på Norstedts.
- Författarskap dör av sig själva, bland annat för att det är så otroligt svårt att vara författare.
Kerstin Angelin på Bonniers tycker att det finns ett betydande tålamod hos förlaget.
- Man är inget förlag om man bara vill ha bästsäljare. En del författare bryter aldrig igenom, så är det bara. De får fortsätta att skriva.
Det är inget större problem, så länge förlaget har en ny bok av Dan Brown eller en Harry Potter att balansera med.