Svenska Akademiens ordlista har alltså utökats med nya ord. Ett av dem är "guss", som är förortsslang för tjej. Medan rikssvenskans "tjej" som bekant ursprungligen är romani, kommer det nya "guss" från turkiskans "kiz" - som är den exakta motsvarigheten till flicka.
I sin i övrigt skarpa artikel om allas rätt till god svenskundervisning hänvisar Ebba Witt-Brattström till en krönika i City där Nima Daryamadj som en komisk parentes påpekar att förortsslangens "guss" (tjej) liknar persiskans "gooz" (fjärt). Några substantiella slutsatser av detta i grunden betydelselösa sammanträffande låter sig givetvis inte dras. Men det är precis vad Witt-Brattström gör. I ivern att måla ut vad hon kallar "blattesvenskan" som skadlig på alla sätt drar hon denna slutsats: "Förutom att det alltså kan såra kvinnor med persisk bakgrund att bli kallade 'pruttor' så kan man fråga sig om svenskan behöver ännu fler nedsättande ord för människa av kvinnokön."
Men måste Witt-Brattströms argument för bättre svenskundervisning nödvändigtvis strida mot logikens grundregler? Varför denna ohederliga antydan om sexism i förortsslangen? Att två ord påminner om varandra är som alla förstår inget bevis på att de skulle betyda samma sak. Om litteraturprofessorn verkligen menar det kanske hon ska fundera på att gå om grundkursen i hermeneutik. Enligt samma logik är nämligen svenskans "kock" en nedsättande yrkesbeteckning eftersom det liknar engelskans "cock" (kuk). För att inte tala om "puss" som liknar engelskans "pussy" - eller "kul" som kan få en fransyska att tänka på "cul". Och så vidare.
Att som kvinna bli kallad för fjärt är antagligen mycket tråkigt. I det har Witt-Brattström rätt. Men i verkligheten har ordet "guss" aldrig betytt något annat än "tjej", vilket många av miljonprogrammens ungdomar har känt till i två decennier nu. Man ska inte heller glömma att tjejer varit lika mycket som killar delaktiga i skapandet av detta språk. "Guss" används av bägge könen. Att som Witt-Brattström framställa tjejer som passiva offer för förortens ungdomsspråk är att förringa deras kreativitet och förneka det faktum att förortsslangen också tillhör dem.
Litteraturprofessorn kan således vara lugn: ingen själ har kommit till skada på grund av ordet "guss". Däremot riskerar vi nu att få en skadlig pseudodebatt om "sexismen i blattesvenskan", vilket vore djupt orättvist och sårande för tusentals människor. Redan har Åsa Mattsson i nättidningen SalongK varit snabb att göra ett stort nummer av Witt-Brattströms desinformation. "Nu har vi alltså fått in ett nytt nedsättande ord för kvinna", upprepar hon glatt och kallar guss för "ett grabbigt 'blatteord' ". Innan artikeln är slut har hon stämplat hela "miljonprogramssvenskan" som ett "falliskt" språk med "farlig udd".
Det finns inget nedsättande i ordet guzz. Förtrycket finns i stället i Witt-Brattströms försåtliga betydelseförvanskning. När hon från landets största tidning påstår att förortsslangens "guss" skulle vara nedsättande struntar hon inte bara i elementär logik: hon sprider fördomar.
Detta är för övrigt inget försvar för tidningen Gringo. Dess "kamp" för att höja "miljonsvenskans" status är ett spel för gallerierna.
Någon motsvarande rörelse i förorterna med "miljonsvenskans" upprättelse som mål finns inte. Termen "miljonsvenska" förekommer för övrigt inte ens utanför Gringos egen redaktion. Beteckningen är ett av tidningens egna påhitt, som liksom mycket annat är ett sätt för dess medarbetare att nischa sig i medielandskapet.
Den verklighet som möter många unga förortsbor i dag - med ökande segregering, stigmatisering, sämre undervisning, nedlagda ungdomsgårdar, arbetslöshet, rasism, diskriminering och fördomar - är så klart ingenting som avhjälps av att "guss" kommit in i SAOL. Zanyar Adami kan slå sig för bröstet i tv-sofforna och hävda att "miljonsvenskan" är en "dialekt" som nu fått "upprättelse" - men på vilket sätt skulle unga människors liv ha förbättrats av detta skådespel? De sociala orättvisorna består ju - och de är, desto sorgligare som man gömmer dem under en mantel av symboliska kompensationer. Ökade klassklyftor? Upp med hakan - tack vare Gringo har "guss" kommit med i SAOL och Carlos Rojas siktar på att få in ordet "fresh" 22 gånger i en kommande krönika
Gringoredaktionens missionerande för "miljonsvenskan" fyller bara dess egna intressen: genom att förespegla ett representationsmandat från "förorten" och ge sig själv "uppgiften" att sprida förortsslangen bygger man vidare på sitt varumärke - det som får politiker att ge oss "hoodsfredfestivaler" och skuldtyngda journalister att i multikulturalismens namn helt okritiskt acceptera tidningens ofta problematiska samhällsskildring.
Det finns mycket i Gringos agenda som kan och borde ifrågasättas mer. Men anti-intellektualismen, opportunismen och hoten om örfilar förtjänar liksom Ebba Witt-Brattström saklig kritik. Det är totalt missriktat av litteraturprofessorn att kritisera Gringo genom att angripa förortsslangen utifrån rena missuppfattningar om en påstådd sexism. Då trampar hon inte bara på Gringoredaktionen utan på tusentals människor som kanske annars delar hennes analys.
Till Gringoredaktionen: det finns inget "fascistiskt" i att vilja ge alla skolelever tillgång till rikssvenskans koder. Till Ebba Witt-Brattström: språklig kompetens står inte i motsättning till bruket av förortsslang - tvärtom. Slangen har länge varit en del av en ungdomskultur där språklig lekfullhet, kreativitet och mångsidighet setts som eftersträvansvärt. Som utomstående kan man gilla förortsslangen eller inte; man kan förstå den eller ej. Men lika lite som segregeringen minskar för att "guss" tagits med i SAOL blir skolans svenskundervisning bättre av att Witt-Brattström falskeligen stämplar "blattesvenskan" som förtryckande. Hon har rätt i att alla borde ges möjlighet till en värdefull svenskundervisning. Men en lyckad sådan förutsätter språkglädje, och det är just vad förortsslangen är för tusentals tjejer och killar. Varför sparka på den? Då sparkar man på människor.